Att Moderaterna i förra veckan öppnade dörren på vid gavel till Sverigedemokraterna kom egentligen inte som någon större överraskning.

Trots alla tidigare löften från Ulf Kristersson att aldrig någonsin samarbeta med SD var det bara en tidsfråga innan detta ytterligare steg högerut skulle tas. 

Sanningen är att Ulf Kristersson liksom Ebba Busch Thor kortsiktigt har få andra alternativ än att rikta blicken mot Sverigedemokraterna i det förändrade politiska landskapet.

Att se SD som ett samarbetsparti är ur deras perspektiv helt logiskt, om inte annat i förhoppning att Sverigedemokraternas popularitet rent magiskt ska smitta av sig på dem själva.

Och kanske ger ett enat konservativt oppositionsblock kortsiktigt en hävstång under mandatperioden.

En möjlighet att få inflytande och förstöra för regeringen och sabotera januariavtalet.

Men sedan då?

Svaret är att Kristerssons nya hållning gentemot SD troligtvis blir spiken i kistan för Moderaterna som parti.

För när Moderaterna närmar sig SD i sakfråga efter sakfråga blir det svårt att se varför M:s väljare ska fortsätta stödja ett avdankat före detta Alliansparti som inte har någon egen politik. Ingen själ.

Frågan Moderaterna bör ställa sig är varför väljarna skulle rösta på ett SD light när originalet rensat upp i leden, tagit bort de mest rasistiska skrivningarna i partiprogrammet och blivit nästintill rumsrent? 

Ur M-väljarnas perspektiv är skillnaderna partierna emellan krympande. Sverigedemokraterna driver i princip samma frågor men har till skillnad från Moderaterna en genomgående kärna av kappvändande populism.

SD kommer alltid, utan egentlig trovärdighet, ge enkla svar på svåra frågor för att bli populära.

De kommer alltid försöka verka vara något de inte är bara för att få fler sympatisörer. Och de kommer fortsätta lyckas med det precis som de gjort hittills.

På ett övergripande plan är det viktigt att hålla i minnet att alla andra är förlorare när SD vinner. Därför förlorar hela vårt demokratiska samhälle när Kristersson öppnar dörren högerut.

Så medan många jublar när Moderaterna nu gräver sin egen grav är det viktigt att inse allvaret när ett stort, principfast demokratiskt parti överger sina principer. 

För det ligger inte alltför långt bort att se hur M istället blir en marionettdocka styrda av det fascistiska enfrågepartiet SD. Moderaterna gör sig själva irrelevanta.

Och under tiden kan Sverigedemokraterna skratta hela vägen till nästa valdag. För med Kristerssons hjälp normaliseras Sverigedemokraterna än mer och får mer makt och större handlingsutrymme.

Medan Moderaterna nu gör sig själva förbrukade hjälper de Sverigedemokraterna att med ännu större frenesi ägna sig åt sina överordnade mål som de inte alls hymlar med. 

Tack vare Kristerssons utsträckta hand blir målet om ett Sverige med nollinvandring och med en avvecklad demokratin ännu tydligare.