Osäkra och tillfälliga jobb skrämmer anställda till tystnad. Många vågar inte ta strid för sina rättigheter och är rädda för att engagera sig fackligt.

Därför är det ofta svårt att få sms-anställda och andra behovsanställda att vittna om sina villkor. 

Den högre andelen med osäkra jobb i arbetaryrken är en av förklaringarna till att den fackliga organisationsgraden i dag är lägre inom LO än inom TCO och Saco.

Ytterst handlar det om makt. Detta visar vi i en ny rapport från tankesmedjan Arena Idé. Personer i LO-jobb får mindre att säga till om.

När fackliga organisationer hävdat att arbetsgivare missbrukar tidsbegränsade anställningar brukar svaret från näringslivet bli att andelen tidsbegränsade anställda av alla anställda inte har ökat.

Osäkra och tillfälliga jobb skrämmer anställda till tystnad. Många vågar inte ta strid för sina rättigheter och är rädda för att engagera sig fackligt

German Bender & Mats Winborg

Det stämmer, men är inte hela sanningen. 

Under lång tid har andelen med tidsbegränsade anställningar legat kring 15 procent, men inom gruppen har det skett en förskjutning.

De mest osäkra tidsbegränsade anställningarna, allmän visstid (AVA) och andra former av behovsanställningar, har ökat. De mer trygga visstidsjobben, vikariaten, har minskat. 

Bland dem med AVA/behovsanställningar är det vanligt att man inte vet när man ska jobba härnäst och anställningen är otrygg.

Dessutom är chansen att få fast jobb liten. För personer med vikariat gäller ofta motsatsen: de vet när de ska jobba, medan det pågår är anställningen trygg och möjligheten till fast anställning större. 

Totalt är den fackliga organisationsgraden nästan 12 procentenheter högre bland dem med vikariat än bland dem med AVA/behovs-anställning.

Detta måste beaktas i den pågående lasutredningen, så att behovsanställningarna begränsas.

Dessutom måste offentliga arbetsgivare ta ett ökat ansvar för att minska de osäkra behovsanställningarna.