WEST VIRGINIA. Södra West Virginia ses ofta som ett destillat av det vita arbetarklass-Amerika som röstade fram Donald Trump.

Ekonomin bygger på kol. Med ett år kvar till nästa presidentval splittrar och förenar det svarta guldet invånarna.

– Welch kallades ”Lilla New York” när jag var barn. Man behövde åka hemifrån tidigt för att hitta parkering när man skulle handla, säger Sandi Fletcher Blankenship. 

Hon har bott här under hela sitt liv, och det är 1970-talet hon talar om. Smeknamnet fick Welch för sitt nöjesliv och sin kulturella mångfald.

Vi behöver Trumps EPA-chef. Strikta regler förstör gruvdriften och då svälter människor. Har man inte mat, har man inte råd att tänka på vattenkvalitet

Welch är huvudort i McDowell county i södra West Virginia, inklämd mellan rundade berg som tillhör bergskedjan Appalacherna.

Staden är starkt förknippad med kolbrytning. Landets hela industrialisering vilar på detta kol, men området är i dag ruinerat. 

När gruvorna gjorde sig av med folk gick det utför, berättar Sandi. Sedan 1980 har mer än hälften av jobben, och befolkningen, försvunnit.

I dag är Welch en skugga av ”Lilla New York”. Tegelbyggnader förfaller och ur fönster som saknar glas smyger en lukt av svartmögel fram.

Utanför vad som en gång var en matbutik håller Sandi Fletcher Blankenship nu i en loppis. Intäkterna ska gå till skollunch för fattiga barn. Hon har fått tag på ravioli för 60 cent burken.

– Inte den bästa, men något.

Fattigdomen är inte ny. När John F Kennedy besökte McDowell county under 1960 års valkampanj blev han bestört. Han lovade att sända stöd om han blev vald och invånarna här blev de första att ta emot flera nationella hjälpprogram som han införde.

Redan då var mekaniseringen av gruvdriften ett skäl till fattigdom. Bergstoppsbrytning, mountaintop removal, har blivit allt vanligare och innebär att man spränger bergen ovanifrån för att komma åt kolet som blivit svårare att nå eftersom det lättillgängliga tagit slut.

Metoden kräver en bråkdel av arbetskraften jämfört med traditionella metoder. Kvar står kapade berg.

Efterfrågan på kol till kraftverk har nått sin lägsta nivå på 40 år medan den billigare gasen och förnybar energi ökar i betydelse.

Tillsammans med retoriken om ”president Obamas krig mot kolet” hade Donald Trump och hans löften om en ny vår för kolet en stark grogrund.

Att dra tillbaka lagar och regler från miljöskyddsmyndigheten EPA var metoden och stödet blev överväldigande. Bland de få som röstade, vill säga. 

Efterfrågan på kol för ståltillverkning har däremot ökat något, en typ som finns i McDowell county. Där har en del gruvor öppnat, och det finns ett tydligt fortsatt stöd för regeringen Trump.

Sandi Fletcher Blankenship och maken Tony Blankenship är övertygade anhängare. Det har de inte alltid varit.

Sandi röstade på Barack Obama första gången han valdes. I lokalval håller hon på en demokrat, men i Vita huset vill hon ha en republikan för gruvornas skull.

– Vi behöver Trumps EPA-chef. Strikta regler förstör gruvdriften och då svälter människor. Har man inte mat, har man inte råd att tänka på vattenkvalitet, säger hon.

Paret bor i ett stort hus i Gary, några kilometer från Welch. Här låg en gång världens största kolgruva. Där driver de ett bed & breakfast dit gäster kommer för att åka fyrhjuling på lederna i skogen, en av få näringar på uppgång och oberoende av kol. Här finns också ett matförråd dit människor i nöd kan komma.

– Jag såg mina grannar svälta, så vad skulle jag göra, frågar Sandi sig och lägger till att människor kommer dagligen.

Arbetstillfällen i kolgruvor

De få, och riskabla, koljobben orsakar skador på hälsa och miljö, men upplevs ofta som ofrånkomliga.

– Några få jobb är bättre än inga, säger Sabrina Shrader. 

Hon växte upp i fattiga förhållanden som dotterdotter till en gruvarbetare. Hon är vän med Sandi och Tony. De är överens om mycket men landar i olika slutsatser.

För Sandi och Tony är ordet socialism mycket laddat. Sabrina Shrader bjöds å sin sida in till Washington av senator Bernie Sanders, som kallar sig ”demokratisk socialist” för fyra år sedan för att tala om sina erfarenheter.

Hon stöttade hans presidentvalskampanj och ställde själv upp i lokalvalet. Hennes morfar Frank Hughes är en av tusentals gruvarbetare som kämpar med koldammslunga efter ett långt liv i gruvorna. 

– Ingen av New Yorks skyskrapor skulle finnas utan kolet härifrån. Gruvarbetarna förtjänar allt de önskar och mer, säger Sabrina Shrader.

När orden inte räcker läser hon ur Bibeln, eller sjunger någon av sina egna sånger. Hon har motvilligt lämnat McDowell och bor nu i Princeton, en kort bit bort fågelvägen, men en och en halv timmes bilkörning längs slingrande slitna vägar.

Att det saknas riktig motorväg ser hon som avgörande för att företag inte väljer att etablera sig här.

Där Coal Heritage Road övergår i King Coal Highway via en uttömd bergstoppsgruva i grannregionen Mingo county bor Terry och Wilma Steele i en dal. Terry Steele har arbetat i gruvorna under hela sitt yrkesliv, Wilma som lärare.

Nu är de pensionärer, inne på sitt femtionde år som gifta och har en lång kamp bakom sig mot bergstoppsbrytningen som de anser har förstört deras berg, vatten och skog.

De egna brunnarna håller inte längre måttet så kommunalt vatten har dragits hit.

– Men vad gör vi när floderna vattnet kommer ifrån är förgiftade? Man tänker inte framåt. Vi har låtit industrin ta saker från oss i hundra år, säger Terry Steele.

Vad som en gång var ett starkt fäste för Demokraterna och fackförbund har i deras ögon förvandlats till en plats där all reglering ses som fiende till industrin och jobben.

De ser en koppling mellan fackets försvagning och branschens lobbyister.

– De har fått gruvarbetare att kämpa för kolbolagen i stället för att kämpa för fackförbund, säkerhet och löner. De har varit väldigt framgångsrika i att få bort reglering, sedan använde de sin makt politiskt. Under Obamas första år såg vi en liknande uppgång i kolproduktionen som nu. Ändå kampanjade man mot honom under hans tid som president, säger Wilma Steele.

– Så har vi gruvarbetare som röstar för jävlarna som försöker ta vår sjukvård. Det här är inte raketforskning. Jag med min highschool-utbildning vet vem min fiende är. Och det är för fan inte staten, säger Terry Steele. 

Deras politiska syn sticker ut. För Wilma Steele kom vändpunkten i och med dammkatastrofen 1972 där kolavfall rämnade, översvämmade hennes barndoms by och tog 125 liv.

I gruvorna fick de bara höra att ett miljötänk skulle kosta dem jobb, säger hon. 

– Terry var också arbetslös en tid, så jag var med på det resonemanget. Jag tänkte inte på varför alla dog och platsen jag föddes på försvann, bara att vi hade räkningar att betala. Sen såg jag att Jimmy Carter hjälpte dem som förlorade jobb, och hur lagändringar fick positiva följder. Jag slutade lyssna på kolbolagen och började se vad som faktiskt hände, säger Wilma Steele.

I kolet ser de bara återvändsgränder.

– Det är en döende industri, och den måste dö. Alla med förstånd vet det. Vårt fack måste inse det och börja organisera folk i gröna energijobb, säger Terry Steele.

Paret söker sig sakteliga bort från Mingo. De har byggt ett hus längre norrut där de tillbringar alltmer tid.

Där har de utsikt över tre vindkraftverk på toppen av ett berg.

– Jag blir glad när jag ser dem. De betyder att de inte kommer att spränga just det berget i luften, säger Terry Steele.