AF:s Mikael Sjöberg: ”Det blir värre innan det blir bättre”
Att tvingas åka till grannkommunen för att söka jobb kan vara ett sätt att aktivera arbetslösa. Därför kan nedlagda kontor betraktas som en arbetsmarknadspolitisk insats, anser Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg.
I splitternya lokaler, inflytt skedde i augusti, tar Arbetsförmedlingens generaldirektör, Mikael Sjöberg, emot. Två snusdosor på stolskarmen markerar vilken stol som är hans.
– Där sitter jag, annars får du sätta dig var du vill.
Det har varit en turbulent tid, med kraftigt neddraget anslag samtidigt som en av de mest omfattande reformerna i svensk myndighetshistoria ska genomföras.
Många beskriver situationen som kaotisk efter massuppsägningar, personalflykt och nedlagda kontor. Arbetssökande får inte den hjälp de behöver och allt mindre pengar går till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I en situation där alla skyller på varandra, men mest på Mikael Sjöberg, står han fast vid sina beslut.
– Jag känner mig väldigt trygg i de beslut jag har tagit. De har varit tunga att ta, att varsla 4 500 medarbetare och att stänga 130 kontor. Det var en svår period, och det är det fortfarande, men jag kan inte se att jag på ett ansvarsfullt sätt hade kunnat agera annorlunda.
Hur ser situationen ut i dagsläget?
– Nu har vi väldigt många uppsägningar som rullar varje vecka. Vi har också medarbetare som sökt och fått andra jobb. Så vi blir färre och färre. Om en månad kommer vi att vara färre än i dag och går vi fram i mars har vi ha tappat ytterligare. Det kommer bli värre innan det blir bättre
Riskerar vi ett par förlorade år för svensk arbetsmarknadspolitik?
– Jag tror att vi kommer att stabilisera oss under våren. Jag vill inte säga förlorade år, för jag har medarbetare som gör fantastiska insatser varje dag. Men arbetsmarknadspolitiken har krympt. Så det är klart att i år, och åtminstone början av nästa år är en exceptionell tid för en svensk myndighet.
Mikael Sjöberg har fått kritik från i princip alla politiska partier.
När beskedet om att 130 kontor skulle läggas ned blev dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) arg och Martin Ådahl, Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson, blev jättearg.
Är det inte jobbigt att vara så kritiserad?
– Jobbigt vet jag inte, men det är klart att det inte var en optimal situation när vi hade den delen. Men då kände jag också att jag bottnade i de beslut som vi tog.
Om den nuvarande situationen vill han inte själv använda ord som kaos eller kris, i stället menar han att myndigheten befinner sig i ett extraordinärt läge.
Men ansvaret för det lägger han på politikerna.
– Lägger man så stora besparingar på en myndighet är det en signal från regering och riksdag att vi ska göra mindre. Gör man sådana neddragningar kan man inte förvänta sig något annat. Det är viktigt att förstå att svensk arbetsmarknadspolitik har krympt.
Mikael Sjöberg framhåller att han i december 2018, innan M/KD-budgeten röstades igenom, var i arbetsmarknadsutskottet och redovisade myndigheternas syn på konsekvenserna av de två partierna budgetmotioner.
– Redan på det mötet nämnde jag att vår preliminära bedömning var att det kommer sluta med ett varsel på 4 500 personer. Så det visste riksdagen.
Den krympta arbetsmarknadspolitiken har i dag lett till att många svenska kommuner saknar såväl arbetsförmedlingskontor som fristående aktörer för stöd och matchning.
Hur långt är det rimligt att en arbetssökande ska behöva åka för att träffa en arbetsförmedlare?
– Det kan bli ganska långa resor, men det är inget vi bestämt. Det beror på hur den arbetslösas situation ser ut. Vi ska inte alltid dra oss från att säga att arbetsmarknadspolitik handlar om aktivering, att se till att man använder sin tid till det här.
Hur då?
– Vi kan ha två närliggande kommuner, där den ena har ganska låg arbetslöshet och den andra ganska hög. Där har man ingen vana att resa och söka jobb i den kommun som har en god arbetsmarknad. Då kan det till och med nästan vara som en insats att säga: nu har vi stängt kontoret här, ni får åka till grannkommunen.
I början av november lämnade Arbetsförmedlingen över en analys av hur reformen ska genomföras till regeringen.
Där konstaterar myndigheten att kraven på de fristående aktörerna troligen kommer att vara lägre i det framtida systemet än i dagens stöd och matchningstjänst.
Varför är det en bra idé?
– Därför att det är viktigt att hålla ner kostnaderna i det nya systemet.
Kan inte det slå mot de arbetssökande?
– Vi tror att det finns möjligheter att sänka kostnaderna genom att ta bort en del krav som gör att det ändå blir en bra eller acceptabel kvalitet. Samarbetspartierna måste tänka igenom och bestämma vilka krav som ska gälla för de fristående aktörerna.
Så du tycker inte att de tänkt klart?
– Nej, vi fick ju det här analysuppdraget för att de behövde underlag. Och just kraven på de fristående aktörerna blir en nyckelfråga för det påverkar kostnaderna, det påverkar resultaten och det påverkar också hur stor risken är för vita fläckar, där det inte dyker upp aktörer.
I början av juni i år meddelade regeringen att Mikael Sjöbergs förordnande inte skulle förlängas då det går ut i mars 2020. Det kom inte som någon överraskning för honom.
– Jag tyckte inte att det var ett jättekonstigt besked. Jag kan förstå att de vill ha in en ny kraft som kommer in med nya tankar när det är så stora förändringar som står framför oss.
En generaldirektör får sitt förordnande på sex år, med möjlighet till förlängning i tre år.
Och tre år tycker Mikael Sjöberg hade varit för kort tid.
– Det bästa är om det finns en person som får sex år. Som är med både under den här reformtiden och sedan är med under den första normala tiden, när det här ska bli vanlig verkstad.
Hade du velat fortsätta?
– Jag behövde aldrig ta ställning till den frågan. Det var inte så att de frågade mig vill du ha förlängt eller inte. Däremot kan jag säga att jag redan innan tänkte att det är väldigt speciellt att ha ett treårsförordnande under reformeringen, så det var inget jag kände att jag verkligen ville ha.
Vad ska du göra efter mars?
– Det vet jag faktiskt inte.