Finansminister Magdalena Andersson vill att överskottsmålet avskaffas. Det är utmärkt.

Ur ett nationalekonomisk perspektiv är det uppenbart att målet tjänat ut sin roll.

Sedan det infördes, efter krisen i början av 1990-talet, har den svenska statens stora underskott bytts till mycket stabila statsfinanser med en statsskuld som sjunkit ihop till att bli bland EU:s absolut lägsta.

Samtidigt upplever Sverige ett skriande behov av investeringar och välfärdssatsningar som gått i stå.

Men i stället fortsätter alltså den svenska staten att lägga pengar på hög, vilket är vad överskottsmålet i praktiken innebär.

Och så har det varit i decennier.

– Jag kunde aldrig drömma om att politikerna skulle hålla fast vid överskottsmålet så länge, poängterade överskottsmålets egen skapare, ekonomiprofessor Assar Lindbeck, redan 2008 då han inledde en kamp för att överskottsmålet borde avskaffas.

Pengarna behövs nu, menade Assar Lindbeck, exempelvis borde pengar gå till vård och ökad konsumtion för låginkomsttagare i stället för att läggas på hög till framtida generationer, menade han alltså redan 2008.

Men även om det sedan lång tid inte längre finns kvar något ekonomiskt skäl till att behålla överskottsmålet så finns det ett politiskt motiv.

Överskottsmålet har av de borgerliga partierna använts som ett motiv för att stoppa statliga satsningar och investeringar i vår välfärd.

Allt sådant har i dessa partiers ögon klassats som slöseri.

Centern och Liberalerna, ser vi i januariavtalet, anser till exempel att det är viktigare att minska statens inkomster genom att genomföra gigantiska skattesänkningar för höginkomsttagare än att avskaffa överskottsmålet så att mer kan satsas på välfärden.

Det är inte heller överraskande att både Centern och Liberalerna redan någon timme efter Magdalena Anderssons utspel om att avskaffa överskottsmålet slog fast att nej, något avskaffat överskottsmål ville de båda partierna verkligen inte se.

Deras krampaktiga grepp om överskottsmålet handlar inte om finanspolitik och det handlar inte om vad som är bäst för svensk ekonomi som helhet, vare sig på kort eller lång sikt.

Det handlar om ren fördelningspolitik.

För några år sedan mildrades överskottsmålet något men eftersom det inte längre finns kvar några ekonomiska skäl att behålla det bör det avskaffas i sin helhet.

Magdalena Anderssons angrepp mot överskottsmålet är faktiskt ingen ny linje.

Hon har dock tidigare nöjt sig med att konstatera att det inte finns någon majoritet i riksdagen för att avskaffa målet så därför har hon inte heller drivit frågan.

Men, för att hänvisa till det ofta använda citatet av Olof Palme, ”politik är att vilja”, så är det väldigt svårt att få igenom sin politiska vilja om man inte saluför den.

Det är bra att Socialdemokraterna åter börjar föra socialdemokratisk politik.