Jokerns levnadsglatt psykotiska flickvän reduceras till ett bihang
Arbetet Kulturs krönikör om varför kvinnor på film så ofta blir förpassade till biroller, även om filmen kretsar kring dem.
Den nyblivna singeltjejen Harley, med ett shotglas i handen, konstaterar bittert att ingen bryr sig om henne som annat än en biroll till mannen i sitt liv.
I nästa klipp sätter hon, rödgråten, en sax i sitt långa hår.
Det finns scener vi lärt oss känna igen från Hollywoods skildring av Den Dumpade Kvinnan. Sammanbrottet blir ett mänskligt, inte sällan humoristiskt mellanspel.
Om Den Dumpade Kvinnan hade ett skyddshelgon skulle hon se ut som Bridget Jones iförd pyjamas, uppkrupen i soffan med ett big pack glass.
Den långsamma insikten att kvinnor möjligen har andra intressen än att jaga prinsar gjorde att vi fick den första Disneyprinsessan helt utan en kärlekshistoria, Merida, i Modig (2012).
Men det gör jag inte. I stället tänker jag på Bridget Jones. Att ha mormorstrosor, karriär och ändå hitta en man
Fem år senare kom Wonder woman.
Denna populärkulturella kvinnohistoria har lett oss fram till nysläppta trailern för Birds of prey: And the fantabulous emancipation of one Harley Quinn.
Jag vill verkligen, verkligen tycka om trailern.
Margot Robbies gestaltning av Jokerns levnadsglatt psykotiska flickvän Harley är, i ett utslitet manligt superhjältegalleri, DC Comics bästa och mest tragiskt underutnyttjade.
Jag vill hurra och skrika ”YOU GO, GIRL” när hon sänker sin shot, klipper av sig tofsarna och samlar ett gäng tuffa kvinnor för att med våld sätta sin stämpel på Gotham city.
Men det gör jag inte. I stället tänker jag på Bridget Jones. Att ha mormorstrosor, karriär och ändå hitta en man.
Kanske är det svårt att undvika. Karaktären skapades som en biroll till inte bara ett, utan två led av manliga karaktärer.
Utan Batman, ingen Joker. Utan Jokern, ingen Harley Quinn.
När den nyligen släppta filmen om Jokern ger honom historia och motivation fristående från den Batman han en gång skapades för, förblir han ändå central när Harley får sin stund i rampljuset.
Birds of Prey luktar chick flick för dem vars popkulturella feministiska målbild är musikvideon till Taylor Swifts Bad Blood.
Jag unnar Miss Quinzel mycket bättre än så.