Dagens Nyheter dömer på nyhetsplats ut metoden ”lågaffektivt bemötande” för att bemöta elever med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning.

Och de som försvarar metoden framställs som okritiska ja-sägare.

I stället lyser den enligt DN rätta metoden tydligt genom texten: lyft ut bråkiga ungar i korridoren.

Det här är en retorik vi hört hos Liberalerna alltsedan major Björklunds dagar som skolminister. Skolbarn ska veta hut och ta av sig kepsen.

Men de som lever eller har levt nära personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism vet dock att lågaffektivt bemötande inte bara öppnar en väg framåt.

Många gånger är det den enda vägen framåt.

Vad vi definitivt också vet är att ett aggressivt major Björklund-beteende mot barn med en intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism aldrig har fungerat och aldrig kommer att fungera.

Far du ut med aggression mot dessa barn fokuserar barnet endast på din aggression. Inget annat. Sambandet mellan orsak och verkan rasar samman.

Liberalerna verkar vara besatta av att skapa ett svenskt uppfostrings- och skolklimat enligt amerikansk mönster med ”supernannys” som minsann sätter gränser, sliter av kepsar och är konsekventa.

Och då är vi inne på en väg som knappast är bra för något barn men som för barn med intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism leder mot katastrof och i sin yttersta form leder oss tillbaka till barnagans dagar.

De som då råkar illa ut är varken liberala politiker eller liberala journalister.

Inte heller de lärare som vill vara supernannys, utan just de barn som befinner sig någonstans inom autismspektrat eller har en intellektuell funktionsnedsättning.

Eller, vilket ofta är fallet, både och.

Dessa barn återfanns förr ofta i specialklasser. Synen i dag är att de så långt möjligt i stället ska gå i vanliga klasser.

Då måste det naturligtvis också skapas möjligheter för detta, bland annat med en bemötandeform som inte leder till förstärkt katastrof, vilket det liberala ”vet hut”-bemötandet i stort sett alltid gör.

Metoden med lågaffektivt bemötande förutsätter också att den tillämpas i den normala dagliga kontakten mellan barnet och de vuxna, vare sig det är lärare, föräldrar eller andra vuxna, något som DN-artikeln bland mycket annat helt har missat.

Ska man då inte kunna säga till ungar som stökar att de ska sluta stöka?

Jo, naturligtvis. De flesta barn förstår det alldeles utmärkt.

Som den lärare säger som nu hamnat i skottgluggen efter incidenten när han lyfte upp en elev från en skolbänk, att de det gäller är någon procent av eleverna.

Dessa barn har mycket ofta just diagnosen intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism.

De förtjänar mer än att användas som ett politiskt slagträ av Liberalerna och Dagens Nyheter.