”Satsa mer på lågavlönade”
Det går för långsamt att jämna ut löneskillnaderna mellan män och kvinnor. I årets avtalsrörelse krävs en mer kraftfull satsning på kvinnligt dominerade låglönegrupper. Det skriver Valle Karlsson och Magnus Pettersson, ordföranden för Seko respektive Fastighets.
– Vi är övertygade om att vi kommer att samordna oss kring krav för att ta viktiga steg mot mer jämställda löner i Sverige. Alla förbund är överens om de gemensamma målen, skriver Magnus Pettersson, Fastighets och Valle Karlsson, Seko.
Inom kort ska tre miljoner anställda få nya löner. Avtalsrörelsen är mer laddad än på länge.
För oss inom Fastighets och Seko är det helt avgörande att lönebildningen kan hantera två av våra viktigaste mål.
För det första att minska löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrkesområden. För det andra att minska lönegapet mellan arbetare och tjänstemän.
Dessa två mål har alla förbund inom LO gemensamt fattat beslut om. Ett tydligt mål är att löneskillnaden mellan kvinnor och män ska halveras till år 2028.
Vi har också kommit överens om att det ska ske avgörande steg på vägen fram till år 2028. Båda våra förbund representerar många kvinnor och grupper med låga löner.
Mycket talar för att det blir en besvärlig avtalsrörelse. Vi kommer nu, tillsammans med de övriga LO-förbunden, att ta fighten för att nå de mål som vi kommit överens om
Som lönebildningen fungerar i dag misslyckas vi, parterna på den svenska arbetsmarknaden, med måluppfyllnaden.
Vissa har menat att vi med nuvarande takt kommer nå jämställda löner först om drygt 40 år.
Många av våra medlemmar frågar sig om vi över huvud taget kommer att nå målen. Sedan år 2009 har lönerelationen mellan kvinnor och män inom arbetarkollektivet inte förändrats.
Män tjänar i genomsnitt fortfarande cirka 12 procent mer än kvinnorna. Så här kan det inte fortsätta om de lågavlönade kvinnorna ska komma ikapp männen. Det krävs förändringar.
Eftersom löneskillnaderna på svensk arbetsmarknad beror på strukturell diskriminering, där kvinnligt dominerade yrken värderas lägre än manligt dominerade, krävs breda låglönesatsningar som träffar de lågavlönade yrkesgrupperna.
För att träffa de stora kvinnligt dominerade yrkesgrupperna inom offentlig sektor, som undersköterskor och barnskötare, krävs kraftfulla satsningar för de grupper som ligger under en viss lönenivå.
Under förra avtalsrörelsen satsades extra på de grupper som tjänade under 24 000 kronor i månaden.
Utfallet blev tyvärr begränsat och det togs bara väldigt små steg mot det LO-gemensamma målet om att halvera lönegapet till år 2028.
Vi menar därför att LO inför avtalen 2020 samordnar sig kring en modell där låglönesatsningen blir mer kraftfull.
Ska vi nå de mål som alla förbund beslutat att ha som ledstjärna de kommande åren så är det nödvändigt med satsningar som verkligen märks i plånboken för lågavlönade.
Dagens lönebildningsmodell har levererat reallöneökningar under lång tid. Detta är bra. Men reallöneökningarna beror i huvudsak på låg inflation. Inflationen har konstant legat under Riksbankens inflationsmål.
Lönemärket har anpassats efter industrins förutsättningar och helt enkelt satts för lågt. Det har inte lika mycket anpassats efter övriga arbetsmarknaden.
En tydlig vinnare i lönebildningssystemet har varit tjänstemännen, som år efter år dragit ifrån arbetarna.
De senaste två åren har tjänstemännen ökat sina löner med 5,8 procent medan arbetarnas löner ökat med 4,4 procent.
Under 2000-talet har lönegapet mellan arbetare och tjänstemän fördubblats till tjänstemännens fördel.
För att nå LO-förbundens mål om att minska lönegapet mellan arbetare och tjänstemän krävs att hela det samhällsekonomiska löneutrymmet tas ut i märket.
Eftersom löneskillnaderna på svensk arbetsmarknad beror på strukturell diskriminering, där kvinnligt dominerade yrken värderas lägre än manligt dominerade, krävs breda låglönesatsningar som träffar de lågavlönade yrkesgrupperna
LO-förbunden sitter nu i diskussioner för att komma överens om vilka krav vi gemensamt ska ställa i avtalsrörelsen.
Vi är övertygade om att vi kommer att samordna oss kring krav för att ta viktiga steg mot mer jämställda löner i Sverige. Alla förbund är överens om de gemensamma målen.
Nu ska vi tillsammans formulera krav för att nå dessa. Samtidigt möter vi en motpart som är lika kategorisk som den brukar vara.
Trots att såväl ekonomer som Riksbanken menar att löneutrymmet är förhållandevis stort basunerar arbetsgivarorganisationerna ut att det i princip inte finns något löneutrymme, i synnerhet inte något extra till kvinnodominerade grupper på arbetsmarknaden.
Mycket talar för att det blir en besvärlig avtalsrörelse.
Vi kommer nu, tillsammans med de övriga LO-förbunden, att ta fighten för att nå de mål som vi kommit överens om.
Att halvera löneskillnaderna mellan kvinnor och män till år 2028.
Att minska lönegapet mellan arbetare och tjänstemän. Att höja lägstalönerna.
Tillsammans kommer vi att nå målen. Tillsammans är vi starka.
