Den destruktiva machokulturen måste bort inom alla branscher
Ytterst handlar det om arbetsmiljö och att rädda liv. För med en utbredd machokultur blir både arbetsmiljö och säkerhet lidande, skriver Arbetets ledarskribent.
Machokulturen inom byggindustrin är ett stort hinder för branschens framtid.
Byggnads har arbetat mot machokulturen som en prioriterad frågor och det gör de helt rätt i.
För med destruktiva, hårda jargonger blir både arbetsmiljö och säkerhet lidande.
I den nyss släppta rapporten ”En värld för män och inga andra” framtagen tillsammans med Kantar Sifo visar Byggnads på hur modigt det är att satsa på mjuka frågor i en hård bransch i hårda tider. Något som fler inom LO-kollektivet borde ta efter.
Sedan 2015 driver de kampanjen ”Stoppa machokulturen” med studiematerial, filmer och förslag på övningar.
Och kampanjen har fått effekter, det visar inte minst den färska rapporten där upplevelsen av machokulturen bland elever och lärare på landets byggprogram mäts.
Machojargonger och stereotyper är givetvis inget unikt för byggbranschen. Och det är heller inget som inte finns i gymnasieskolans övriga program.
Till viss del är detta ett större samhällsproblem som bör prioriteras inom ramen för utbildningspolitiken.
Men det är viktigt att precis som Byggnads gör, se sambanden mellan utbildningen och arbetsplatserna.
För hur ska attityder och beteenden förändras om man inte jobbar med både fortbildning för de redan är yrkesverksamma och med utbildning bland de som är på väg in i branschen?
Rapporten visar att lärarna inom byggprogrammen har otillräcklig kunskap om vad machokultur är. Så trots att de gärna vill jobba mot fenomenet saknas verktygen.
Bland eleverna på byggprogrammen anser nästan var sjunde elev att det finns en machokultur i skolan jämfört med endast fyra av tio lärare.
Det är också fler kvinnliga elever som svarat ja på den frågan än pojkarna.
Mest allvarligt är att eleverna inte tycker att vuxenvärlden gör tillräckligt mycket åt detta.
Endast en fjärdedel av eleverna upplever att något görs för att motverka machokulturen i skolan, och endast tre av tio upplever att lärarna agerar när någon elev blir kränkt.
Att lärarna på byggprogrammet själva, oftast omedvetet, hänfaller åt att delta i machobeteenden med eleverna är något som flera av de intervjuade lärarna vittnar om.
Även eleverna ser detta, nästan fyra av tio elever svarar att de upplever att skolpersonal själva skämtar eller pratar på ett sätt som elever kan ta illa upp av.
Att verka mot machokulturen och att börja i yrkesprogrammet är en arbetsmiljöfråga. Att skapa en bransch där samförstånd får dominera i stället för hårda attityder och ohjälpsamhet.
Och det handlar om att minimera risker, för ett machobeteende premierar onödigt risktagande bland de anställda. Det handlar om att rädda liv.
För i branscher där arbetsplatsolyckor inte är ovanliga måste allt göras för att minska de anställdas risker.
Det är utifrån de här aspekterna som fler borde ta efter Byggnads ambitioner.
LO-rapporten ”Kvinnlig fägring och machokultur” visar att det finns flera LO-förbund som har liknande problem som Byggnads.
Flera av förbunden har en stora andel medlemmar som upplever sig ha blivit utsatta för oönskade sexuella anspelningar, ovälkomna förslag och pornografiska bilder, könsord eller skämt under det senaste året.
Från 20 procent av Transports medlemmar till 30 procent av Handels och över 40 procent av Kommunals medlemmar.
Och det är inte en kvinnofråga. Hela fem av tio tillfrågade män i undersökningen har upplevt oönskade sexuella beteenden vid minst ett tillfälle jämfört med en bara något större andel kvinnor.
Och just en negativ upplevelse av råa sexuella skämt eller rå jargong är betydligt vanligare hos manliga LO-medlemmar.
Attityder är svåra att förändra, det enda man vet är att det måste ske på bred front och att det måste vara ihållande över tid.
Det återstår att se i hur stor utsträckning Byggnads arbete kan förändra kulturen inom byggbranschen, men utan fackförbundets stora satsning hade man troligtvis inte ens pratat om jargonger eller stereotyper.
Låt oss bara hoppas att en så uttalad ambition om ett positivt förändringsarbete får ringar på vattnet och inspirerar fler.
För det är definitivt värt satsningen, effekterna kan bara bli positiva.