Klass avgör i allt större utsträckning hur det går för landets skolbarn, rapporterar Skolverket. Detta borde få oss att sätta hjärtat i halsgropen.

Skolverket visar samtidigt att skillnaderna mellan pojkar och flickor minskar. Kön blir en allt mindre viktig förklaring bakom elevers skeva skolresultat. 

Ändå ges det som kallas ”pojkkrisen” ett oproportionerligt utrymme. Det är här lösningarna diskuteras.

Nu senast i söndagens Agenda, fick ansvarig minister Anna Ekström svara på frågor om pojkars skolresultat. Att flickorna presterar medan pojkarna halkar efter.

Vi måste satsa på pojkarna som grupp menar Ekström. Nu har vi satsat tillräckligt på flickorna.

Det överordnade problemet, att föräldrars utbildningsnivå är det som faktiskt avgör skolresultaten oavsett kön, viftades bort. 

Och visst är det bra att jämställdhet i skolan prioriteras. Det är föredömligt att vi diskuterar lika förutsättningar till utbildning oavsett kön. Men pseudodebatten om pojkkrisen leder fel.

För det handlar om att sätta luppen på rätt ställe. Annars löser vi inga problem.

De allt skevare skolresultaten hänger ihop med en växande ojämlikhet, detta visar forskningen. Det är klass – inte kön – som är det överordnade problemet.

Här är Skolverkets statistik är glasklar.

Den här vissheten borde få en socialdemokratisk styrd regering att agera.

Men inga klassproblem blir lösta genom att satsa på samtliga landets pojkar medan flickorna får klara sig själva. 

Faktum är att en satsning på enbart ett kön framför det andra skulle slå väldigt snett.

Pojkar med högutbildade föräldrar har nämligen inga problem alls att klara skolan. Skillnaderna mellan könen bland barn till högre utbildade är knapp märkbar.

Däremot visar Skolverket att endast 76 procent av eleverna vars föräldrar har lägre utbildning har gymnasiebehörighet, att jämföra med 93 procent av elever med högutbildade föräldrar.

Det riktigt sorgliga är att Skolverkets rapport bara ger en del av helhetsbilden om hur klass avgör elevers framtid. 

Det börjar väldigt tidigt. Redan i årskurs sex är elevernas utbildningsbakgrund avgörande. 

Hela 95 procent av de 12-åriga barnen till högutbildade föräldrar klarar matematiken mot endast 64 procent av barnen till lågutbildade föräldrar. 

Och detta mönster är genomgående i samtliga skolämnen. 

Om vi inte upprörs av hur klass påverkar gymnasiebehörigheten bör resultaten bland landets sjätteklassare skaka om oss rejält.

För hur ska vi undvika att öka på och cementera klasskillnader i framtiden om vi inte börjar med att jämna ut förutsättningarna för landets skolelever?

Här behövs kraftfulla åtgärder. Här behövs rejäla satsningar. Detta måste prioriteras.

Så låt oss prata om hur vi når arbetarbarnen i skolan. Hur vi ser till att alla elever – oavsett bakgrund – kan tillgodogöra sig utbildningen på bästa sätt.

Det räcker med pseudodebatter som bara ökar på ojämlikheten och försämrar förutsättningarna för landets skolor att ge alla barn bästa möjliga förutsättningar.

Anna Ekström måste sätta arbetarbarnen främst och verka för att utradera klasskillnaderna i skolan.