Trots att Sveriges ekonomi visar toppresultat och den svenska arbetsmarknaden under flera år varit rekordstark, är andelen arbetslösa bland personer med funktionsnedsättning fortfarande lika hög som vid den senaste lågkonjunkturen. 

Regeringen måste agera för en reformering av de arbetslivsinriktade stöden. Den mänskliga mångfalden måste vara utgångspunkt för politiken.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions­nedsättning, funktionsrättskonventionen, ska bidra till att uppnå jämlikhet och full delaktighet i samhället med mångfald som grund. 

Inom arbetsmarknadspolitiken innebär det att tillvarata och utveckla alla arbetssökandes resurser och kompetenser så att alla kan få, behålla eller återgå till ett arbete. 

Arbetslivet och de stödinsatser som erbjuds måste skapas utifrån universell utformning. Det innebär att samhället, inklusive varor och tjänster, ska utformas för att passa så många som möjligt. 

Utmaningarna inom arbetsmarknadspolitiken för att uppnå detta är många, en viktig del är hur olika insatser utformas till den som behöver stöd. 

Enligt den årliga fördjupade arbetskraftsundersökningen (AKU) har uppskattningsvis var tionde person i arbetsför ålder en funktions­nedsättning som påverkar möjligheten att få jobb. Det motsvarar minst 655 000 personer. 

De samlade arbetsmarknadspolitiska stöden för målgruppen når ”endast” cirka 90 000 personer trots att ansenliga resurser satsas i statsbudgeten.

165 000 personer med funktions­nedsättning är inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Det är en stor grupp vars kompetens står outnyttjad och som med nuvarande system kommer att fortsätta att stå utanför arbetsmarknaden. 

Funktionshindersrörelsen har länge varit kritiska till den arbetslivs­inriktade rehabilitering som erbjuds arbetssökande personer med funktionsnedsättning. 

Huvudskälet till vår kritik är att insatserna alltför sällan leder till arbete. 

Sysselsättningsgraden hos personer med funktionsnedsättning är betydligt lägre än för befolkningen i stort, oavsett vilket konjunkturläge vi haft i Sverige.

Reformbehovet är följaktligen skriande, men när Arbetsförmedlingen nu omvandlas saknas förslag om hur det arbetslivsinriktade stödet till personer med funktionsnedsättningar ska utformas. 

Viktiga delar av lösningarna kan vi inom funktionshindersrörelsen bidra med. 

Det är vår övertygelse att det finns ett antal nycklar som krävs för att det arbetslivsinriktade stödet till personer med funktions­nedsättning ska ge bästa möjliga effekt; 

  • Begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” måste avskaffas. Det leder ofrånkomligt till ett fokus på vad en person intekan göra, snarare än att fokusera på en persons styrkor och resurser. Sverige är ett av få länder som fortfarande använder begreppet och har fått berättigad kritik från FN för det. 
  • Den aktör som ska ansvara för arbetslivsinriktat stöd till personer med funktionsnedsättningar måste ha kunskap – både om olika funktionsnedsättningars konsekvenser i arbetslivet och om funktionsrätt. I det här sammanhanget innebär det att alla har rätt att arbeta 100 procent av sin egen förmåga.
  • Den enskildes möjligheter att påverka sin situation måste stärkas – den starkaste drivkraften att hitta ett jobb bär individen själv. Stödinsatser måste utformas efter det individuella behovet.
  • De ekonomiska medel som läggs på arbetslivsinriktat stöd måste kunna följas på individnivå – Resurserna ska komma den enskilde till del.
  • Oavsett vem som står för insatserna ska de följas upp utifrån resultat. Den enskilde ska med stöd av insatsen närma sig ett arbete eller få ett arbete.
  • Förutom reformerade stöd till den enskilde, behöver också stöd som riktas till själva arbetsplatsen utvecklas. Det räcker inte med att ensidigt stärka den arbetssökande, även den mottagande arbetsplatsen behöver konsultativt stöd för en fungerande och hållbar arbetssituation.

När Arbetsförmedlingen nu reformeras måste stödinsatser utformas som verkligen leder till jobb för våra medlemmar. 

Den person som får ett jobb tar ett avgörande steg mot självförverkligande och bättre hälsa. 

Varje person som kommer i arbete innebär också en stor samhällsvinst och en ökad folkhälsa. 

Vi tror att rätt utformade lösningar leder till en breddad mångfald inom arbetslivet som kommer att gynna alla. Det är vägen framåt för ett hållbart arbetsliv och en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.