Ojämlikheten ökar snabbare i Sverige än i något annat OECD-land.

Detta måste vändas, annars tippar glaset över.

Detta är kontentan av LO:s väl underbyggda rapport ”Program för jämlikhet” som nu presenteras.

Rapporten handlar om att ingjuta politisk vilja och mod. Att utmana till att ifrågasätta nyliberala sanningar om valfrihet och individualism.

Att inte gå med på att välfärden säljs ut. Att inte sänka skattekvoten ytterligare med ojämlikhetsskapande skatter såsom rutavdrag och avskaffad värnskatt. 

LO:s jämlikhetsutredning har pågått sedan 2016 och bygger på ett flertal delrapporter. 

Rapporten är mycket viktig och den kunde inte ha kommit lägligare så här en knapp vecka innan höstbudgeten presenteras.

Dessutom ger den förmodligen den just nu bästa lägesbeskrivningen av samhällets utmaningar.

Jämlikhetsutredningen är en viktig inlaga i en politisk debatt vars epicentrum drivs allt längre högerut.

I en tillvaro där januariavtalet omöjliggjort genomförandet av riktig, progressiv vänsterpolitik.

Utifrån 14 tematiska punkter presenterar rapporten 115 separata konkreta förslag på åtgärder.

Åtgärder som tillsammans ger bredden i detta komplexa samhällsproblem. 

Här föreslås allt från en politisk målsättning för jämlikhet, avskaffandet av överskottsmålet och en effektivare kapitalskatt.

Förslag finns för förstärkt a-kassa och sjukförsäkring, båda med avskaffade karensdagar.

Höjda pensioner, höjt försörjningsstöd, stärkt arbetsrätt, en jämlikhetsskapande kommunal kostnadsutjämning och ett nytt ersättningssystem till skolor baserat på elevernas behov beskrivs.

Effektivare bostadsbyggande efterlyses liksom införandet av ett allmännyttigt statligt byggbolag.

De är alla var för sig mycket bra förslag och tillsammans bildar de en helhet som faktiskt kan göra Sverige bättre.

För ojämlikheten är ett sluttande plan, något som beskrivs mycket tydligt i rapporten.

Såvida inget görs. Såvida vi inte helt sonika bestämmer oss för att omfördelningen ska bli mer jämlik. Igen.

Vi måste ta detta på allvar, uppmanar oss rapporten. Vi måste vända på varje sten och vi har inte tid att vänta.

Om en knapp vecka presenteras höstbudgeten.

Det som väntas är en mix av sött och salt, då kompromisserna står mellan regeringspartierna och Liberalerna och Centerpartiet. 

Det är ingen som förväntar sig att det blir en jämlikhetsskapande budget, tvärtom.

Att hävda att LO med de 115 förslagen borde vara en part i januariavtalet kan verka både hypotetiskt och idealistiskt.

Men LO med sin genuina trovärdighet och kunskap om förbättringar för vanliga människor hade verkligen behövts i förhandlingarna. 

Rent krasst hade 73-punktsprogrammet blivit något helt annat med LO:s inflytande.

De slutgiltiga kompromisserna hade sannolikt landat mer åt vänster och politiken blivit bättre. 

Och hade LO varit en part i januariavtalet, visst hade vi kunnat förvänta oss betydligt mer i höstbudgeten med bäring på jämlikhet? Då hade åtminstone några av de 115 förslagen kunnat bli verklighet under mandatperioden.

Nu får vi i stället hoppas att LO:s jämlikhetsutredning ger rejält med ringar på vattnet framöver på den förda politiken.

För logiken i att ojämlikheten göder sig själv har också samma omvända logik. 

Jämlikhet ger mer jämlikhet. Och vi har ju gjort detta tidigare, påminner rapporten oss om.

Vi byggde ett jämlikt samhälle, för inte alltför längesedan heller.

Här finns hoppet, och just hopp är vad rapporten förmedlar. Läget är inte kört.

Men det behöver ske ett skifte, och det snart.

Att allt än så länge gått bra säger inget om framtiden. 

För om inget görs kommer ojämlikheten fortsätta vara ett sluttande plan.