Ett 20-tal delrapporter och 115 konkreta förslag på hur Sverige återigen ska bli världens mest jämlika land är resultatet av LO:s jämlikhetsutredning.

Det var efter ett kongressbeslut 2016 som LO tillsatte utredningen som letts av Marika Lindgren Åsbrink.

Efter två och ett halvt års arbete är det alltså dags att presentera resultatet.

Arbetet fick en exklusiv intervju med Marika Lindgren Åsbrink.

Även om hon ägnat sig åt jämlikhetsfrågan i många år och det inte handlar om några helt nya uppenbarelser för hennes del, så har arbetet varit givande.

– Jag har stärkts i uppfattningen att väldigt mycket av det som bidrog till att Sverige var världens mest jämlika land för 40 år sedan, det fungerar fortfarande i dag. Det är inte så att världen är helt annorlunda och att det är helt andra saker som skulle krävas, utan på ett övergripande plan är det samma saker som skulle fungera.

Att nå hög och långsiktigt hållbar jämlikhet handlar både om att motverka klyftor i efterhand och att förhindra att de uppstår, menar Marika Lindgren Åsbrink.

– I Sverige har man gjort det genom omfördelning, genom välfärden och genom facket. De tillsammans har bidragit till en högproduktiv ekonomi, tillväxt men också hög jämlikhet och en acceptans för förändring hos människor.

Ett problem som hon ser är styrkeförhållandena, både på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

– Samhället är en ständig förhandling. Och i den förhandlingen måste man rusta människor för att de ska kunna kräva så mycket som möjligt. Det gör man framför allt genom facket och välfärden. Om man rustar människor att ställa höga krav så minskar man risken för att klyftor uppstår.

Hon menar att facket är det mest grundläggande. En av de mest centrala fördelningskonflikterna är hur man fördelar produktionsresultatet.

– Och då är facket ett svar på det, hur man rustar arbetstagarna i den förhandlingen. Ju högre löneandel, desto större chans till hög jämlikhet.

Utredningen konstaterar av vi har kraftigt ökande inkomstskillnader.

Något som främst beror på att kapitalinkomsterna ökat kraftigt och det kommer bara de rikaste till del.

Samtidigt har vi fortfarande relativt små löneskillnader jämfört med andra länder. 

– Det är inte den förhandlingen som är det grundläggande problemet, än så länge. Det beror på den arbetsmarknadsmodell vi har, att vi har fackliga organisationer som lyckas få till lönehöjningar och kollektivavtal som täcker nästan alla i Sverige. Men det finns ingenting som säger att den utvecklingen kommer att fortsätta. Och framför allt inte när organisationsgraden är fallande.

Enligt henne är den viktigaste slutsatsen i utredningen att det är politiskt möjligt att vända utvecklingen mot ständigt ökande klyftor.

Men det kräver politiska beslut. 

– En hel del av det som byggt svensk jämlikhet har vi låtit förfalla och det skulle man behöva rusta upp, men vissa saker måste man såklart uppdatera eftersom verkligheten inte är likadan i dag som i början av 80-talet. Men de övergripande mekanismerna är desamma: Facken, välfärden och en högproduktiv ekonomi.

Flera saker har bidragit till den utvecklingen. Dels handlar det om en globaliserad ekonomi där finansmarknaden fått en ökad betydelse.

Då äger man inte lika mycket av politiken i Sverige, och det har varit en orsak till att kapitalinkomsterna har dragit iväg menar hon.

Sedan är det ett antal politiska beslut där man har skurit eller inte räknat upp försäkringar och bidrag i samma takt som lönerna ökar.

Mycket berodde på 90-talskrisen som hade en stor effekt som fortfarande lever kvar, men även flera beslut under de borgerliga regeringarna där man skar i a-kassan och liknande.

Hon ger inte mycket för teorier om att lättnader för de rikaste ger en nedsippringseffekt där välståndet letar sig neråt så att alla får ta del av deras framgångar.

Hon konstaterar att sådana teorier prövats politiskt väldigt länge och i många länder och man kan därför utvärdera dem rent vetenskapligt. 

– Forskning konstaterar att det inte är så att ojämlikhet är en förutsättning för tillväxt utan tvärtom kan ojämlikhet vara skadligt för tillväxten. Det är inte så att hungriga vargar jagar bäst, hur hungriga de än blir.

Några av LO:s 115 förslag för ökad jämlikhet

Ny skattepolitik. Det behövs en generell skatteöversyn, men avgörande för att öka jämlikheten är att kapitalinkomster, så som räntor, utdelningar och vinster, beskattas mer rättvist. En vanlig arbetare betalar ofta betydligt högre skatt på sin lön än vad den som har inkomster från kapital betalar. Under de senaste decennierna har flera skatter på kapital och kapitalinkomster slopats eller sänkts kraftigt. Skatteundantagen som gynnar höginkomsttagare måste tas bort.  

Ökad löneandel. Samverkan med internationella systerorganisationer och arbete i EU för sänkta internationella kapitalavkastningskrav och högre löneandel.

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Fler arbetslösa behöver omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, högre ersättning och inkomsttak i arbetslöshets- och sjukförsäkringen, slopade karensdagar och karensavdrag, bättre villkor i sjukförsäkringen.

Jämlik skola. Föräldrarnas bakgrund har störst betydelse för hur bra en elev lyckas i skolan. Underkänt betyg för en skola som ska utjämna, inte spä på, orättvisa skillnader. För att alla elever ska lämna skolan väl rustade för livet och arbetslivet föreslår LO bland annat att skolvalet görs mer rättvist, skolpengen tas bort och resurser fördelas efter socioekonomi. En satsning på fritids – vad LO kallar lärfritids – med mer personal och fler aktiviteter skulle bidra till elevernas utveckling.  

Bra bostäder till alla. 240 kommuner har bostadsbrist. Men byggtakten är låg, och det som byggs blir dyrt. LO föreslår därför att staten tar ett ökat ansvar för finansieringen, då kan byggtakten öka. I dag är byggkostnaderna höga och konkurrensen låg. LO föreslår att ett statligt byggbolag inrättas, som kan öka konkurrensen och sänka kostnaderna. Man vill också öka byggandet av hyresrätter i ägartunga områden. Boendesegregation cementerar ojämlikhet.