Allt fler slås ut i vårt samhälle.

Rekordmånga har i år ansökt om skuldsanering, hela 15 procent mer än i fjol, enligt Kronofogdemyndigheten. 

Skuldsanering är inte någon quick fix vid en tillfällig ekonomisk svacka.

Det är en desperat sista utväg för att komma på fötter när allt annat prövats.

Det är en åtgärd med stora krav på den som blivit beviljad att leva på existensminimum och beta av på en snäv avbetalningsplan. 

Att så många hamnar i överskuldsättning är dock inte underligt när klyftorna bara ökar.

Inte heller när billiga hyresrätter blir färre, när kraven på bolån ökar och när onlinespel och sms-lån blir utvägen. 

Och det är personliga tragedier som leder till ansökningar till Kronofogden, visar myndighetens statistik.

De vanligaste ansökningsorsakerna är sjukdom, arbetslöshet och bland kvinnor skilsmässa. 

Med den informationen i bakhuvudet borde vi fundera på om det är före eller efter den personliga katastrofen som samhället bör träda in.

När vi nu står inför en annalkande lågkonjunktur är detta än mer befogat. 

Människor ska inte behöva falla så djupt innan samhället rycker in.

Varken sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa bör leda till misär.

I ett riktigt välfärdssamhälle förebyggs ekonomisk utslagning.

Där är både kronofogde och skuldsanering överflödigt.