Han gick från facklig aktivist till personalchef

När Benjamin Jangenfält 2014 började på Hjältevadshus utanför Eksjö hade företaget ett par år tidigare ridit ut en tuff period av minskad lönsamhet med stora varsel som följd.

Alla 200 anställda hade fått gå. De nya ägarna hade återanställt många av dem, men nu som inhyrda från ett bemanningsföretag. 

Det gruffades en del ute på fabriksgolvet där 23-årige Benjamin Jangenfält spikade inner- och ytterväggar.

Han tillhörde den 80 procent stora gruppen bemanningsanställda. Ingen var nöjd med situationen, varken de inhyrda eller de med tillsvidareanställning.

Bara det att de inhyrda gick i mycket sämre arbetsskor än dem med anställning skavde i arbetsgruppen.

– Bemanningsföretaget gav oss skor som var odugliga för en 40-timmars vecka på betonggolv. Det skapade en onödig splittring i arbetsgruppen som inte gynnade någon, inte ens husföretaget.

Ungefär där fick Benjamin Jangenfält sitt fackliga uppvaknande.

Visst, han kunde köpa egna arbetsskor för 1 500 spänn, vilket han gjorde.

Men den där känslan av att vara inhyrd och inte vara riktigt lika mycket värd hade han med sig när han tackade ja till frågan om han ville gå skyddsombudskurs. 

Många på fabriksgolvet var fackligt skolade.

GS-klubben hade varit aktiv men lagts ner i vredesmod då varslen duggat tätt några år tidigare. Expeditionen stod obemannad.

– Vi var tre stycken skyddsombud som ville ha en förändring. Vi kallade till ett medlemsmöte. I stort sett alla kom. Den kvällen bildade vi klubb. 

Benjamin Jangenfält hade strax innan fått en tillsvidareanställning.

Nu var han nyvald klubbordförande.

Det första han ville ta itu med var att minska bemanningsanställningarna.

– Företaget lyssnade då vi argumenterade för fördelarna med att ha egen personal i stället för inhyrd och hur positivt det skulle vara för arbetsklimatet. 

Snart var alla tillsvidareanställda. Klubben växte och det var inte svårt att rekrytera nya medlemmar.

25 procent av arbetstiden satt nu Benjamin Jangenfält i det lilla kontoret på fabriksgolvet.

De anställda hade frågor om försäkringar, behövde hjälp med ledighetsansökningar och att rapportera olycksfall. 

Det var mycket för den unga Benjamin Jangenfält att lära sig.

Att facket generellt sett var bra, det hade han fått med modersmjölken.

Men det var under sittningarna med avdelningsstyrelsen, där han blivit invald som suppleant, som han började förstå på djupet.

Det var under timmarna han ägnade åt att åka runt till avdelningens alla klubbar och ge information om rätten till fackliga studier, och tiden han stod i båsen på dreamhackmässan i Jönköping och försökte få unga datorspelanvändare att förstå vitsen med facklig anslutning.

Det var då den egna insikten kom om den svenska modellen och vad den är värd.

Han insåg att det var lätt att berätta om fackets förmånliga försäkringar men svårare att beskriva arvet från den samförståndsanda som har präglat svensk arbetsmarknad.

När telefonsamtalet från ledningsgruppen på Hjältevadshus kom vintern 2018 hade Benjamin Jangenfält tagit tjänstledigt för att testa jobbet som ombudsman på Kommunal. 

Han hade precis börjat sätta sig in i frågorna som präglar undersköterskornas, ambulanspersonalens och de personliga assistenternas arbetsvardag. Så olik trävaruarbetarnas.

– Där fanns en helt annan kampanda än vad jag var van vid. Så mycket mer att slåss för när det gäller ingångslöner, övertidsersättningar och rimliga scheman. 

Frågan från Hjältevadshus bar han med sig ett tag. Vände o ch vred. Ville han bli deras nya HR-chef?

– Anledningen till att jag sa ja är för att jag tror på samverkan mellan parterna och att jag med min bakgrund faktiskt skulle kunna göra något bra för de anställda på byggföretaget. 

Inte långt efter att Benjamin Jangenfält installerat sig i ett tjänstemannarum på sin gamla arbetsplats fick han veta att företaget stod inför omfattande varsel och att han i sin roll som HR-chef skulle hålla i det. 

– Det var tufft.

Att stå inför ett hundratal anställda, många av dem tidigare arbetskollegor och meddela att de skulle behöva gå var inte lätt.

Än svårare var de enskilda samtalen. Några grät.

Nu kom allt det han lärt sig inom facket till nytta; turordningsreglerna, omställningsprogrammen, AFA-fösäkringarna.

Men framförallt samverkan med fackklubben och samtalen på golvet.

Hade han intehaft reglerna om anställningstrygghet att luta sig emot skulle han inte klarat jobbet som HR-chef, säger han.

Att börja gallra, gå förbi las och säga upp någon utan omställningsavtal till privata aktörer på arbetslöshetsmarknaden ligger inte för honom. 

– En privat marknad där arbetslösa ska köpslås av lägstbjudande är den sämsta utveckling jag kan tänka mig. Luckrar vi upp anställningstryggheten genom politiska beslut är det svårt att överblicka vad vi kommer att mista. Det kommer att ha en negativ effekt på samhället som helhet oavsett om man är företagsledare eller facklig.

Svenska småhustillverkare är en av de branscher som tydligast märker av lågkonjunkturer och oron på världens börser, enligt branschorganisationen TMF. 

– Varsel och nyanställningar följer konjunkturerna, det är oundvikligt, därför är det viktigt att anställningstryggheten är kvar som den är utan politisk inbla ndning. Den fungerar för företag och den fungerar för anställda.

Inskolningen till ”den andra sidan” har varit tuff, nu vill han bara blicka framåt.

Hitta en vardag i sin roll där han kan känna sig nyttig för de anställda och för företaget, hitta en väg framåt för båda parter.