Ebba Busch Thor skriver på Aftonbladet Debatt om ”elitfeminismen” som sviker kvinnorna.

Hennes egna ”nya feminism” däremot står på den vanliga kvinnans sida.

Att elitfeminism bara är en ny variant på högerns hånfulla etiketter som vänster- eller pk-feminism är inte svårt att konstatera. 

Man kan håna vänsterns feministiska ambitioner hur mycket man vill.

Faktum kvarstår att Sveriges särställning som världens mest jämställda land inte hade blivit verklighet utan arbetarrörelsens mer än hundraåriga målmedvetna arbete att nå hit. 

Ebba Busch Thor nämner ingenting om sitt eget partis roll i att under historiens lopp sätta käppar i hjulet för alla de reformer som underlättat för kvinnor och stärkt deras rättigheter.

Och hon nämner heller inget om vårt samhälle hade varit om hennes parti hade fått bestämma.

För hur jämställt och ”nyfeministiskt” hade vårt land sett ut om KD fått som de velat?

Detta är ett riktigt obehagligt tankeexperiment, om än viktigt.

För i ljuset av ett sådant faller Ebba Busch Thors löften om en bättre politik för kvinnor helt platt.

I ett Kristdemokratiskt styrt Sverige hade vi fortfarande haft sambeskattning, något som en socialdemokratisk regering avskaffade 1971.

Denna oerhört viktiga jämställdhetsreform som möjliggjorde kvinnors ekonomiska frigörelse, var Kristdemokraterna emot. 

Listan kan göras lång på de märkligheter som förmodligen förekommit i ett kristdemokratiskt styrt Sverige.

Vi kan vara ganska säkra på att allmän förskola aldrig hade införts liksom pappors möjlighet att vara föräldralediga. 

Men aborträtten och kvinnans rätt till sin egen kropp är bland de mest skrämmande exemplen på troliga skillnader i ett KD-styrt samhälle.

För ända sedan partiet grundades som Kristen Demokratisk Samling har abortmotståndet varit mycket stort. 

Med KD vid rodret hade #metoo knappast fått någon effekt i Sverige häromåret, flickor hade vuxit upp med fundamentalt olika livschanser än pojkar och homosexuellas rättigheter hade varit icke-existerande.

För att nämna några skillnader mot det som vi har i dag och som Busch Thor kallar elitfeministiskt.

Frågan är om Ebba Busch Thor ens hade kunnat bli partiledare i ett sådant samhälle.

När KD-ledaren låtsas representera den enda sanna feminismen hymlar partiet inte ens med att de vill se en återgång i just jämställdhetsfrågorna.

Att sambeskattning ska vara en möjlighet för familjer som vill det eller att föräldrar (läs mammor) ska vara hemma med bar och ersätta allmän barnomsorg.

Abortmotståndet växer sig allt starkare inom partiet och frågan är om avslöjandet om Lars Adaktussons handlande i frågan snarare hjälpt än stjälpt honom inom partiet. 

Det borde inte spela någon roll hur ofta Ebba Busch Thor utmålar sig och sitt parti som ”de som står på kvinnornas sida” och de ”nya feministerna”. En gås är en gås hur gärna vi än vill kalla det för en anka.

En kristdemokrat kan aldrig vara feminist, en kristdemokrat är motsatsen till en feminist. 

Kristdemokraterna är ett ultrakonservativt parti. Ett parti som bara närmar sig Sverigedemokraterna och deras kvinnofientliga, främlingsfientliga politik allt mer.

Det är ett parti som vill se en återgång till traditionella könsroller där männen har mer makt och kvinnorna står hemma vid spisen.

Där familjen och hemmet är kvinnans domäner medan världen är mannens.

Låt oss aldrig ta Ebba Busch Thor på allvar när det kommer feminism.