Stefan Löfvens sommmartal i värmländska Björneborg på söndagen blev en avspark inför höstens budgetförhandlingar med januariavtalspartierna. För att ena socialdemokratin och få med väljarna på tåget. Och detta lyckades han bra med. Genom att prata sammanhållning, traditionella arbetarrörelsevärderingar och Sverige som en röst i världen blev Socialdemokraternas linje tydlig. 

Men det räcker inte med en mer jämlik omfördelning av resurserna. Sverige kan bara bli ett mer sammanhållet land för alla om statens utgifter ökar.

Stefan Löfven traditionsenliga sommartal hölls inte i Vasaparken i Stockholms innerstad som tidigare var brukligt. Det hölls i stället Folkets park i värmländska Björneborg. 

Symboliken att välja en avfolkningsort för att hålla ett tal om ett sammanhållet Sverige var givetvis ingen slump.

Stefan Löfven pekade i talet ut Socialdemokraternas överordnade mål framåt, att hålla i hop landet, att ena landsbygd och stad. Att S-ledaren väljer att betona detta måste ses mot bakgrund av flera saker. 

För socialdemokratin är den växande regionala ojämlikheten en fråga som det inte går att ducka för hur osexig frågan än kan verka och hur gärna populistiska småpartier i riksdagen än vill smutskasta det. 

Det har länge funnits ett stort internt tryck från socialdemokratiska partidistrikt i glesbygd och på avfolkningsorter att höja frågan om regional utjämning till den enskilt viktigaste frågan för partiet framåt. Detta märktes inte minst på Socialdemokratiska partikongressen i april.

Den stora avfolkningen, svårigheten att rekrytera personal inom välfärden och omöjligheten att därmed erbjuda bra välfärd och skola till invånarna är problem som inte gäller i alla delar av landet. De resursstarka tillväxtregionerna och storstäderna prioriterar naturligt nog andra frågor och inte sällan har landsbygden fått stå tillbaka i partiets interna kompromisser. 

Socialdemokraterna tappar stöd i flera delar av landet som tidigare var dess starkaste fästen, vilket till stor del är just dessa glesbygdsorter. I flera Norrlandskommuner minskade S med tio procentenheter i senaste valet. Faktum är att Socialdemokraterna tappade mest där arbetslösheten är som störst. Detta är skäl nog för Löfven att prioritera frågan.

Omfördelningen handlar om ett givandet och tagande. För när glesbygden får mer får storstäderna mindre. 

Och så är det även i förslaget som lades fram under söndagen. Medan Jämtland och Härjedalen får 196 miljoner kronor mer skulle Stockholm förlora 1,6 miljarder.

Att stå upp för långsiktiga lösningar för välfärden istället för att tillgripa snabba lösningar och populism kan i sig vara bland det mest kontroversiella i tider som dessa. Inte minst när Ebba Busch Thor helt grundlöst är ute och vevar om regeringens välfärdssvek utan att själv ta ansvar för det KD-och Alliansenledda Nya Karolinska-haveriet i Solna.

För det är varken lätt eller populärt att driva frågan om regional omfördelning. Det är inte där de snabbaste poängerna finns att hämta. Att Löfven ändå plockar upp just den bollen är ett bevis på statsmannaskap och mod. 

Nu är det bara Magdalena Anderssons plånbok som måste öppnas mer. Regeringen måste våga satsa och investera i de löften som de ger. För om vi på riktigt vill ha en fungerande regional omfördelning med bra välfärd för alla krävs betydligt mer pengar och ännu större satsningar.