Myra Åhbeck Öhrman: Kommer Gardet eller Lamotte ta ansvar för uthängningar?

“Är ni alla redo för en gammal god trollstorm?”

Så inleddes en text på den högerextrema sajten Daily Stormer i december 2016.

Vid det laget var begreppet redan inarbetat.

Sedan 2014 hade plattformen använts för att koordinera nätbaserade attacker mot meningsmotståndare – främst judar, muslimer och svarta.

Fler än 700 meddelanden skickades till målet, en judisk förortsmamma. Ljudinspelningar av pistolskott, bilder av hennes ansikte på grindarna till Auschwitz. Vissa damp ner i brevlådan hos hennes familj, men majoriteten skickades online.

Två år senare vann Tanya Gersh rätten att få åtala sajtens ägare, Andrew Anglin, för att ha sporrat trakasserierna av henne.

Anglin har under tiden flytt USA, med ett flertal åtal i ryggen.

Processen är frustrerande långsam, men det finns fog för det.

Även kampen mot ondskan kan bli farlig när den tillåts överskrida lagens gränser

Lagstiftning för att begränsa det fria ordet måste inrättas med försiktighet, då varje ingrepp på medborgarens rätt att uttrycka sina åsikter riskerar att hota det demokratiska samhället.

Juridiska beslut runt ansvarsfrågan är heta potatisar inte minst för att de är mestadels outforskad mark, och kommer att bli prejudicerande.

Det märks på målet mot Facebookgruppen Stå Upp För Sverige:s grundare Patrik Markström, som åtalats enligt gammal lagstiftning om elektroniska anslagstavlor. 

Domen som ska avgöra om han är ansvarig för de stora mängder brott, bland annat hets mot folkgrupp, som postats i forumet skjuts nu upp för tredje gången.

Vi kan nog förutsätta att den kommer att gå upp i högsta instans oavsett hur utfallet blir.

För några månader sedan skrev jag om Joakim Lamotte, och hans hot om att hänga ut en påstådd förövare. Denna hade enligt tips till honom ofredat en 14-årig flicka, men inte blivit straffad då polisen inte kunnat styrka hans inblandning.

Texten aktualiserades igen då han valde att lyfta min kritik, med tolkningen att jag ville skydda förövare.

Resultat: Att jag under en veckas tid fick kommentarer med förhoppningar om att jag skulle våldtas på den grövre änden av skalan. 

Lamotte tycker inte själv att han har något ansvar för det hans följare gör.

Till skillnad från Anglin uttalar han heller inga uppmaningar om att direkt kontakta den person han ser som meningsmotståndare. 

Frågan är om det behövs. Det finns vissa impulser som är så djupt rotade hos oss att den tunna fernissan av det civiliserade samhället knappt klarar att täcka den.

Den typ av grupptänk som leder till drev verkar onekligen vara en av dem. 

Den feministiska bloggen Gardet tryckte vid lansering hårt på att de skulle vara en revolution som bröt mot samhällets regler.

Frågan är hur vi mäter straffvärdet av en uthängning inför tusentals människor som dagligen påminns om att de krigar för den goda sidan

Slå tillbaka mot mansvärldens förövare och det rättssystem som håller dem om ryggen.

Även de spelar på det rättfärdiga hatet mot de onda som trumfar orättvisa regler samhället försöker tvinga på oss. 

Ändamålet helgar medlen, vare sig du är Lamotte, Elaine Eksvärd som ogillar ett pedofilskämt från en snubbkomiker, eller del av ett kvinnligt bloggkollektiv. 

När Gardet så slutligen publicerar ett namn på en man som skickat hatmail till dem, visar det sig vara en 16-årig kille.

Eftersom han är straffmyndig anser redaktionen att publiceringen är okej även efter att det påpekats att det är ett barn som får sin identitet röjd.

Mailet han skickat är ganska standard för det hat som riktas mot feministiska debattörer.

Han kallar dem slampor, säger att de är en hatgrupp (mot män, får antas). Stavar fel på nazist och säger att de behöver en örfil.

Precis den retorik jag hade väntat mig från en tonårig kille som marinerats i gamerkultur. Ett uppror mot The Man som dikterar vad han får göra och inte. 

Lagstiftning för att begränsa det fria ordet måste inrättas med försiktighet, då varje ingrepp på medborgarens rätt att uttrycka sina åsikter riskerar att hota det demokratiska samhället

The Man råkar vara en feministisk redaktion av vuxna kvinnor, som borde vara vana nog för att se precis det här. 

Tar jag rollen som jurist i internets folkdomstol skulle jag gissa att ett åtal i hans fall skulle gälla förolämpning. Det är ett bötesbrott, och med tanke på hans ringa ålder skulle det nog inte ens gå så långt. 

Frågan är hur vi mäter straffvärdet av en uthängning inför tusentals människor som dagligen påminns om att de krigar för den goda sidan.

Är det beroende av hur många arga samtal hans föräldrar får?

Hur många hatiska PM som skickas till honom utan att avsändaren tagit reda på hans ålder?

Måste någon söka upp honom i verkliga livet för att det ska gälla – eller räcker det online?

Det vore intressant att höra om Gardet själva gjort en avvägning för när de tycker att han straffats nog och vad de hoppas blir konsekvenserna.

Om de, till skillnad från Lamotte, är redo att ta sitt ansvar om straffet de utdömt får allvarliga konsekvenser.

Även kampen mot ondskan kan bli farlig när den tillåts överskrida lagens gränser.