I förra veckan lämnade riksdagens pensionsgrupp ett förslag om hur landets fattigpensionärer ska lyftas. 

Garantipensionerna ska öka med 200 kronor i månaden och taket i bostadsbidraget ska höjas.

Sammanlagt förväntas 830 000 pensionärer få upp till 1500 kronor mer i månaden att röra sig med.

Detta är givetvis positivt. En bred partipolitisk överenskommelse om ett höjt golv för landets äldre ger stabilitet. 

Och det är en signal. För det är helt riktigt att prioritera inkomstökningar bland den här oerhört eftersatta gruppen.

Landets fattigpensionärer är många. Alldeles för många.

Enligt EU:s statistik har drygt 16 procent av alla svenska pensionärer en låg inkomststandard. Hela 328 000 svenskar över 65 år har en disponibel månadsinkomst under 11 830 kronor. 

Det räcker inte med Pensionsgruppens punktinsats när klyftorna blir större och fattigdomen ökar. 

De flesta ännu yrkesverksamma föreställer sig ett pensionärsliv som inte är alltför knapert.

Enligt Skandia räknar varannan svensk med att få 80 procent eller mer av sin lön i framtida pension. 

Detta stämmer dock inte alls med verkligheten.

För pensionssystemet som sådant är inte uppbyggt på att erbjuda en skälig levnadsstandard efter ett helt arbetsliv. 

För att få en rimlig inkomst krävs ett separat sparande, om detta är alla privata rådgivare och kvällstidningar eniga.

Vi matas med rubriker som ”Varannan svensk struntar i att pensionsspara”.

Att det handlar om ovilja eller slarv när möjligheten till sparande faktiskt är låg bland allt fler. 

Ju senare man är född, desto mer orättvist är systemet. En 90-talist behöver under sitt yrkesliv spara ihop två miljoner kronor mer än en 60-talist för att få en skälig pension.

Och detta är helt orimligt. Ett privat sparande kan inte vara det enda sättet att få en skälig välfärd.

Vi får heller inte glömma att alldeles för många lever på marginalen redan innan pensionen.

Att förutsätta att de 16 procent av svenskarna som i dagsläget saknar en buffert på 5000 kronor skulle pensionsspara, är både föraktfullt och dumt. 

I det här perspektivet är det lätt att se att Pensionsgruppens höjning med några hundralappar extra till de mest nödställda bara är en droppe i havet. 

Betydligt mer måste göras. Det krävs en modernisering av pensionssystemet så att det blir rättvist och inte missgynnar de som arbetat ett helt arbetsliv och inte kunnat spara.

För ett välfärdssamhälle kan aldrig lämna medborgarna i sticket och hänvisa till privat sparande.

Det vårt land behöver är ett trygghetssystem i ordets rätt bemärkelse.

Ett trygghetssystem som säkerställer att ingen pensionär blir lämnad i fattigdom.