Visst kan arbetsmarknaden fortsätta förbättras efter EU-valet
Det nya EU-parlamentet kan fortsätta förbättra Europas arbetsmarknad. Men det kräver förhandlingsvilja mellan de stora Socialdemokraterna och kristdemokrater och de båda uppstickarna Liberalerna och de Gröna, skriver Arbetets politiska redaktör.
För svenskt vidkommande står det klart att Sverigedemokraterna gjorde ett betydligt sämre val än förväntat.
Endast 15,6 procent av rösterna är betydligt lägre än de 25 procent SD själva har pratat om före valet.
Visserligen försöker SD-företrädare nu tona ned sin besvikelse och blåsa upp SD:s siffror genom att jämföra med EU-valet för fem år sedan, men den enda relevanta jämförelsen är naturligtvis med riksdagsvalet i höstas då partiet fick 17,3 procent.
I övriga EU är bilden dock tudelad. Extremhögerns framgångar befästs i många länder medan högerpopulister i andra länder har skäl att känna stor besvikelse.
I stället är det de gröna och de liberala partiernas framgångar som tydligast står för en förändring.
Och det här ger också en ny spelplan för kampen för arbetstagarnas rättigheter.
Redan timmar efter att valresultatet presenterats talades det om samarbetsmöjligheter mellan Socialdemokraterna, De Gröna och Liberalerna.
Där finns en klar möjlighet att fortsätta driva en politik för ökad demokrati och respekt för människors lika värde då de humanistiska värdena är djupt förankrade i liberalismen.
Men samtidigt är möjligheterna att fortsätta driva arbetsmarknadsfrågor inte lika tydliga.
Så sent som under våren i år spikades nya bättre regler inom EU när det gäller arbetsrätt, respekt för kollektivavtal och hårdare regler för osund konkurrens.
Dessa nya regler baserades främst på uppgörelser mellan socialdemokraterna och det kristdemokratiska EPP.
EPP lyckades visserligen behålla sin ställning som EU-parlamentets största grupp men backade kraftigt.
Och i dess ställe växte alltså den liberala gruppen ALDE kraftigt.
Och inom ALDE lär den franske presidenten Emmanuel Macrons parti ”Republik i rörelse” bli mycket tongivande.
Liksom svenska Centerpartiet för Macron en närmast nyliberal politik på arbetsmarknadens områden med få kontaktpunkter med socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.
Det lär alltså bli svåra förhandlingar om dessa två grupper ska nå en samsyn om arbetstagares rättigheter, hur många gånger ALDE-liberalerna säger att de vill värna mänskliga rättigheter.
Det betyder dock knappast att EU tar några steg tillbaka från de framgångar som skett inom arbetsmarknadens reglering.
Men det tarvar nog en stor portion vilja för att nå nya segrar i samtalen mellan grupperna Socialdemokrater, Liberaler, De gröna och kristdemokraterna EPP.
Då måste nog även liberalerna inse att schysta villkor, fasta anställningar och rimliga löner är det enda sättet att mota extremhögerns hatpolitik och demokratiförakt.