”Älskar du inte din familj?”
Hot och våld tillhör vardagen för fackligt aktiva och journalister i Colombia. Och många gånger utreds inte heller attackerna, konstaterades det på ett seminarium där den demokratiska utveckligen i landet diskuterades.
Gruvfackets Jorge Luis González hotades dagen innan löneförhandlingen.
”Älskar du inte din familj? Dö din jävla horunge…”
Ett par dagar innan löneförhandlingarna skulle inledas plingar det till i Jorge González telefon. Han är ledare för gruvfacket Sintradrummond i Colombia och har fått ta emot flera hot för sitt fackliga arbete.
”När livet och sanningen står på spel” var namnet på det seminarium, som arrangerades av Union to Union och Journalistförbundet, där Arbetet Globals Linda Flood berättade om villkoren för fackligt aktiva i Colombia.
Med på seminariet var även Reportrar utan gränsers ordförande Erik Halkjaer och Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert som inledde med att berätta att förra året, 2018, mördades 34 fackligt aktiva i landet.
– Och brott och mord på fackligt aktiva och journalister utreds sällan, fortsatte hon.
Linda Flood som nyligen kom hem från en reportageresa där hon följt fackliga ledare berättade under seminariet, som hölls i ABF-huset i centrala Stockholm, att det är vanligt att hot och våld används som en metod att tysta de anställdas röster.
Det har Miguel Morantes, ordförande för CTC (motsvarande LO), fått erfara. Efter ett mordförsök 2013 lever han med med ständigt livvaktsskydd.
– Många av de som engagerat sig fackligt ångrar sig sen men då finns det ingen återvändo, sa Linda Flood.
Den som en gång tagit steget över och blivit aktivist bär med sig stämpeln.
Colombia har under årtionden varit ett svårt våldsdrabbat land som präglats av en konflikt mellan staten och flera gerilla grupper. 2016 slöts dock ett avtal med den stora Farc-gerillan som bildade ett politiskt parti.
Fredsprocessen väckte ett hopp om att våldet skulle upphöra och landets demokratiseras. Men läget är fortfarande problematiskt.
– Det är en rätt dyster bild i hela regionen, sa Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser och berättade att säkerhetsläget för landets journalister inte har blivit bättre.
Efter fredsprocessen har det uppstått ett maktvakuum i flera regioner, vilket gjort säkerhetsläget allvarligt.
Ur demokratisk synvinkel finns ett annat problem. Lokala medier i landet urholkas. I 60 procent av landets kommuner saknas en lokal mediabevakning, uppger Reportrar utan gränsers ordförande.
Att journalister även har otrygga anställningar bidrar också till försämrad pressfrihet. Många journalister har en lön som ligger under landets minimilön. Finansieringen är ett annat demokratiskt problem.
– 50 procent av journalisterna i colombianska medier jobbar för annonsörer eller borgmästaren.
– Men trots problemen finns det bra journalistik i Colombia. En förmögen medelklass som vill betala för kvalitetsjournalistik, den stora utmaningen är landsbygden och det är mest där journalisterna råkar ut för hot och hat, säger Erik Halkjaer.
