Sveriges arbetstagare har sedan mitten av 1990-talet lyckats relativt väl med att ta ut sin del av den ekonomiska kakan i fördelningen mellan arbete och kapital.

Sverige sticker ut i förhållande till flertalet OECD-länder, som exempelvis Tyskland och Nederländerna, där man sänkt lönernas andel av ekonomin för att öka tillväxten och stärka sysselsättningen.

Det finns klara risker med att långsiktig pressa ner löneandelen i ekonomin genom att löntagarna avstår från att ta ut hela det samhällsekonomiska löneutrymmet.

På sikt kommer en sådan utveckling att försvaga den inhemska efterfrågan. Detta medför lägre tillväxt och bidrar till ökade inkomstklyftor i samhället.

I dag presenterar vi inom ramen för 6F:s lönebildningsprojekt ”Lönebildning för jämlikhet”.

En rapport där fördelningen mellan vinster och löner i ekonomin studeras.

Det som historiskt inte har fungerat är fördelningen av det tillgängliga löneutrymmet, där tjänstemännen långsiktigt har tagit ut mer än LO:s grupper av arbetare samt att vissa grupper inte kunnat höja sina löner trots stor brist på arbetskraft inom yrket

6F

Rapporten ”Olika risker med en långsiktig minskning av löneandelen i ekonomin” är skriven av Christer Persson, mångårig utredare och medarbetare i regeringskansliet till olika socialdemokratiska regeringar.

Vi inom 6F – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – håller för närvarande på att ta fram ett förslag till ny lönebildningsmodell.

En central slutsats genom projektet och från Perssons rapport är att en vinstledd lönebildningsstrategi är en farlig väg att gå.

En vinstledd strategi, med en minskad löneandel, innebär att arbetstagarna inte tar ut hela det löneutrymme finns.

Tanken med denna strategi är att stimulera såväl investeringar som exporten genom att öka lönsamheten och hålla ner kostnaderna för arbetskraften.

Länder med en långsiktigt sänkt löneandel kännetecknas av att reallönerna under en längre period halkar efter näringslivets förbättrade produktivitet.

Baksidan av denna strategi är att en alltför svag löneutveckling i förhållande till näringslivets produktion undergräver den inhemska efterfrågan, som i nästa led försvagar tillväxten.

Dessutom förutsätter en strategi med sänkt löneandel att den inte praktiseras av ett större antal länder med vilka Sverige handlar, eftersom en sådan politik innebär en neutralisering av de konkurrensfördelar som gynnar länderna som sänker sina lönekostnader.

Lönerna är hushållens största inkomstkälla och den privata konsumtionen är mer känslig för förändringar av arbetsinkomster än vad investeringar och exporten är för ökade vinster och sänkta arbetskostnader. Det finns inte heller någon automatik i att förbättrad lönsamhet leder till ökade investeringar.

En ökning av vinstandelen leder till större inkomstskillnader eftersom en växande del av vinsterna används till utdelningar som fördelas till mycket liten grupp hushåll med de största inkomsterna och förmögenheterna.

Den ägar- och företagarfilosofin som varit rådande sedan 1980-talet innebär en vinstmaximering av aktieägarnas förmögenheter och en jakt på kortsiktiga vinster.

Tidigare plöjdes en stor del av vinsterna ner i företagen för att de skulle vara finansiellt starka och bättre rustade för att finansiellt klara framtida investeringar och strukturomvandlingar.

Men som en konsekvens av den nya företagarfilosofin prioriteras i allt högre grad kortsiktiga nedskärningar i verksamheten samtidigt som en ökad del av vinsterna delas ut till företagens ägare.

En central slutsats genom projektet och från Perssons rapport är att en vinstledd lönebildningsstrategi är en farlig väg att gå

6F

Alltför höga, och långsiktigt ohållbara, avkastningskrav leder till att färre investeringar klarar lönsamhetsprövningen, vilket kan bidra till en sämre investeringsutveckling.Något som på sikt försämrar tillväxten.

Med dagens ägar-och företagsstyrning leder en ökad vinstandel till att inkomstskillnaderna växer eftersom ökade aktieutdelningar förstärker kapitalinkomsterna för en liten grupp välbeställda hushåll med ökade inkomstskillnader som följd.

Hushållens kapitalinkomster har ökat kraftigt sedan mitten 1990-talet. De tio procenten av hushållen med de högsta inkomsterna hade under 2016 nästan 90 procent av hushållens samlade kapitalinkomster.

För den procenten av hushållen med högst inkomster var kapitalinkomsterna så stora att de motsvarade 55 procent av hushållens kapitalinkomster.

En ökad löneandel, som bygger på löneökningar inom det samhällsekonomiska utrymmet, har inte bara positiva effekter på efterfrågan.

Det leder också till att företagen stimuleras att effektivisera sin verksamhet och investera i ny teknik, vilket har positiva produktivitetseffekter på sikt.

Den fackliga styrkan har utan tvekan positiva effekter på lönernas utveckling och bidrar därmed till att minska hushållens inkomstskillnader.

En hög organisationsgrad och kollektivavtalstäckning medverkar till att skydda olika låglönegrupper mot negativ löneutveckling samtidigt som de även kan hålla tillbaka löneökningarna för grupper med de högsta lönerna.

Det är viktigt att Sveriges arbetstagare fortsätter att ta ut hela löneutrymmet.

Det som historiskt inte har fungerat är fördelningen av det tillgängliga löneutrymmet, där tjänstemännen långsiktigt har tagit ut mer än LO:s grupper av arbetare samt att vissa grupper inte kunnat höja sina löner trots stor brist på arbetskraft inom yrket.

6F anser att en större del av det framtida löneutrymmet bör gå till de med de lägsta inkomsterna och särskilt lågavlönade kvinnodominerade grupper.