Nyligen släpptes rapporten ”Att arbeta till 75 – en bra början”.

Mest publicitet fick rapporten för att den skrivits av Fredrik Reinfeldt, som ju redan givit ”jobba längre” ett ansikte.

Inte för att Reinfeldt själv verkar jobba särskilt hårt eller ännu är särskilt gammal. Det återstår att se om han kommer leva som han lär.

Vi måste ändra vår mentala inställning till att jobba senare i livet, menar Reinfeldt. Det handlar om hur vi vill se på livet. Är glaset halvfullt eller helfullt när du trots pensionsålder fortsätter gå till jobbet.

Det är drygt 100 år sedan folkpensionen instiftades, då vid 67 års ålder.

En radikal åtgärd då och faktiskt en lika radikal tanke nu. För väldigt många svenskar är jobb till 65 nämligen en omöjlighet.

Att den mentala inställningen avgör hur länge vi kan jobba kan inte tolkas som annat än ett hån mot landets arbetare, vars arbetsliv påbörjas tidigare än tjänstemannens och som innebär betydligt mer slit.

Statistiken är glasklar. Yrken som är fysiskt betungande och slitiga ger större risker för sjukskrivningar.

Och även om förtidspension försvunnit från Försäkringskassans begreppsapparat är det precis lika många i dag som inte kan jobba jämfört med tidigare.

Men nu sjukskrivs de eller beviljas den så kallade aktivitets- och sjukersättningen.

Redan efter 40 sjukskrivs allt fler på grund av arbetsrelaterade skador och ju äldre den sjuka är desto fler sjukdagar tas ut.

Ungdomar utgör endast fem procent av landets sjukskrivna medan de över 60 utgör ungefär en femtedel enligt Försäkringskassan.

Samtidigt är 190 000 personer mellan 50-65 i sjukersättning där de inte bedöms kunna jobba mer.

Det råder inget tvivel om att det för Reinfeldt och hans gelikar handlar om en mental inställning när det kommer till valet av pensionsålder.

Den avgörande frågan för den här klicken är ju om de satsa några år till på välbetalt konsultande eller om de ska lägga portföljen på hatthyllan och ta fram golfbagen på heltid.

För väldigt många svenskar är det oron att ens kunna jobba till 65 som det handlar om.

Rädslan för hur livet ska bli med en trasig kropp som bara blir trasigare och en tom plånbok.

Men detta stör inte Reinfeldt. För med rätt mental inställning stängs problem som dessa ute.