I förra veckan illustrerades för första gången januariavtalets konsekvenser. Det statliga utredningsförslaget mot hyvling kommer inte att bli verklighet.

Detta är inte oväntat utifrån de 73 överenskomna punkterna men det är likväl en förlust.

Hyvlingen av människors arbetstider och inkomster kommer alltså att fortsätta med regeringens goda minne.

Förklaringen från Ylva Johansson är att stöd saknas hos Centern och Liberalerna.

Dessvärre är beskedet bara en fingervisning om hur mandatperioden kommer att se ut.

Det kommer att bli fler motgångar än framgångar i centrala frågor för facket.

Januariavtalet innebär eftergifter. Men att alla enskilda lagförslag måste stämmas av mot mittenpartierna redan på idéstadiet bäddar för många besvikelser.

Och kanske viktigast är signalen att det går finfint för arbetsgivarna att fortsätta leta kryphål i lagstiftningen för att ha lågavlönad personal på lösa villkor.

Med detta besked från regeringen är det inte lönt att hoppas att Socialdemokraterna ska fixa arbetsrätten under den här mandatperioden.

Fackets roll blir viktigare än någonsin.

I stället för att acceptera mittenpartiernas arbetsrättsliga veto behövs en pedagogisk satsning från facket.

Trygga och bra jobb är livsviktiga för vårt land.