Dansläraren: ”Man kan inte gå in och vara sur”

Hon är snäll och bra. Det säger två tjejer i tioårsåldern på väg in i stora salen på dansskolan Move Huddinge.

Dansläraren Stina Helmers har riggat två speciallampor med färgat ljus på golvet. Allt för att eliminera vintermörkrets och lysrörsskenets tristesseffekt.

Så börjar det, alla i ring. ”Höger vänster och lite gung till höger”.

– Det är så många som tror att danslärare inte är ett riktigt yrke. Att man gör det som sin hobby, säger Stina Helmers.

Det kan svida lite för någon som gått dansgymnasium, kurser i New York och studerat danspedagogik på universitet.

Som 13-åring på flamencokurs i Tullinge. Det var där och då det hände – känslan av att kunna kontrollera sin kropp. Att det jättesvåra steget plötsligt satt.

– Det var en stor upplevelse för mig. Jag slutade med allt annat och är fast sedan dess.

För ett och ett halvt år sedan startade Stina Helmers och några andra danslärare Move Huddinge. Det är jazz, modern dans och street.

De yngsta eleverna är tre år och de håller till i lilla danssalen utan speglar.

– De ska känna sina rörelser i stället för att se dem. Så mycket annat i samhället handlar om hur man ser ut.

De äldsta eleverna går på gymnasiet och brukar sitta och plugga i dansskolans fik.

– Många anförtror sig åt oss lärare på skolan. Jag tror att dansen hos oss spelar roll för dem, att de får en fristad.

Move är en ideell förening och registrerad som arbetsgivare. Efter år av osäkra anställningar känner Stina Helmers att hon har något som liknar en fast tjänst. Nu är det mer administration och inte lika mycket kvällsjobb.

– Att jobba kvällar och helger är baksidan med jobbet.

Det är få fasta jobb i branschen, berättar hon. De finns främst på kommunala kulturskolan. Annars är det mycket timanställningar.

Hon tänker mycket på att undvika skador. Springer aldrig när det är halt och åker inte skidor.

– Pajar jag ett knä vet jag faktiskt inte om jag har rätt till ersättning. När jag var timanställd fick jag jobba även om jag var sjuk för att klara mig ekonomiskt.

Det bästa med jobbet är när eleverna är glada och utvecklas i sina rörelser och som personer. Och när de vågar något de tidigare inte vågat.

Hon jobbar mycket med att få gruppen att må bra, säger hon. Men alla har dåliga dagar, även danslärare.

– Man kan inte gå in och vara sur, då får man spela lite teater. Men jag tror också att det är bra att eleverna ser att det finns flera lager.

En arbetsdag med Stina Helmers

Förmiddagen

Ledig. Går till gymmet. ”Låter överhurtigt, men faktiskt sant”.

11.30 Lunch och ombyte

12.00 Planerar

15.30 Danselever anländer

16.00 Första lektionen med 10-åringar

17.00 Andra lektionen med 12–13-åringar

18.15 Tredje lektionen med 16–18-åringar

20.00

Åker hem. Äter lite gröt eller middag om hon inte hunnit innan. Varvar ner.