Högerstyrda tankesmedjan Timbro är ofta ute och slår vilt omkring sig i samtidsdebatten.

Ofta maskeras deras förslag som någon form av välvilja. Sänkt skatt för låginkomsttagare, jobb i stället för arbetslöshet eller rätt att bestämma över sin ledighet.

Men maskeringen är rätt dålig. I själva verket vill de se sänkta löner, ha fler enkla jobb och en begränsad semesterrätt.

I det senaste utspelet är det familjerna man är ute efter.

Det var bara knappt två år sedan Timbros Siri Steijer senast var ute och härjade om hur staten inte ska kasta pengar på lata Latte-mammor.

Den argumentationen bet visst inte, den här gången är argumentationen en annan.

Enligt Timbro föräldraförsäkringen en guldgruva för staten. Drygt sju miljarder skulle utgifterna minska om föräldraledigheten begränsades till max åtta månader.

Att detta enbart är hälften av statens nuvarande utgifter för rut är tydligen inte så viktigt.

Och tänk vad många jobb som skulle skapas inom barnomsorgen med en sådan besparing, menar debattörerna.

Och det är här det blir riktigt skrämmande.

För vill vi verkligen se allt yngre spädbarn på landets förskolor?

Behöver föräldrarna mindre tid med barnen? Är det en besparing som vi tycker vi behöver göra?

Det är intressant att Timbro i sitt förslag helt missar barnperspektivet.

Bara ett drygt halvår innan Barnkonventionen ska bli lag är det anmärkningsvärt hur detta aktivt förbises när en drastisk förändring för just barn diskuteras.

Att Sverige har världens mest generösa och väl utbyggda föräldraförsäkring är något vi ska vara väldigt stolta över.

Det är faktiskt en av de mest raffinerade välfärdsmarkörerna som finns – att samhället har råd att premiera bra och jämställt föräldraskap.

Så varför är en återgång, en begränsning av denna rättighet ens något vi diskuterar?

Föräldraförsäkringen handlar om så många olika saker. Det handlar om föräldrars möjligheter att anknyta till och få en livslång relation till sina barn.

Det handlar om barnets möjlighet att få en trygg start i livet. Och det handlar om möjligheten att bygga ett jämställt föräldraskap och i förlängningen ett jämställt samhälle.

Just det sistnämnda går alldeles för långsamt. Papporna tar fortfarande inte ens ut tre av tio föräldradagar. Men detta löser vi inte genom att överväga en mer restriktiv föräldraförsäkring.

Sist Timbro argumenterade för en kortare föräldraledighet ansåg de att fem månader var en lagom tid att lämna sitt barn på förskola.

Nu har de ändrat sig och menar att åtta månader är maxgränsen.

Det är bara att se sig om på landets förskolor. Vilken beredskap finns för detta?

Saken är att högersmedjan inte bryr sig ett dyft om hur barnen skulle må eller hur barnomsorgen hade sett ut om landets alla halvårsgamla bebisar hade lämnats till förskolorna i stället för att stanna hemma med föräldrarna.

Det överordnade intresset för Svenskt Näringslivs-drivna Timbro, oavsett hur de paketerar förslagen, är att landets skatter ska sänkas, att tokliberalisera välfärden och att statens inflytande ska minimeras.

Detta måste genomskådas i varenda fråga de lyfter. Varje gång de i en ny debattartikel hävdar sig måna om folket.

Nej, den viktiga föräldraförsäkringen är inget vi ska tumma på.

Ska vi prata besparingar, varför inte återinföra värnskatt och ta bort rut?