Han ser sin diagnos som en tillgång på jobbet

Andreas Brunnström tömmer snabbt ur diskmaskinen och vänder på skylten som ligger ovanpå, från ”plocka ur” till ”plocka i”. Kaffepulver fylls på i maskinerna. Här går det åt 30–40 kannor per dag.

Vid skrivborden i det öppna kontorslandskapet sitter de flesta av contentbyrån Spoons medarbetare framför datorskärmar, men Andreas Brunnström sitter sällan.

Fika ska ordnas till möten, kopiatorn behöver nytt papper, matleveranser tas emot, post hämtas och mötesrummen som har namn efter Södermalms krogar – Gondolen, Göta källare, Carmen – snyggas till inför kundmöten.

Andreas Brunnström är anställd i receptionen på Spoon, men tycker att ”allt-i-allo” är en bättre beskrivning av hans arbetsuppgifter.

Han ägnar mer tid i ”matan” än i ”repan”. ”Kung i köket”, kommenterar en av hans kollegor.

– Det betyder enormt mycket att ha ett jobb att åka till, där jag vet att jag gör nytta och är uppskattad. Det känns bra att komma tillbaka efter en ledighet och höra att det märks att jag har varit borta.

Han berättar att han blivit mer flexibel, klarar överraskningar bättre och att ta egna initiativ när något oförutsett händer.

– Jag brukar säga att jag kopplar bort min asperger när jag är här, den är mer aktiv utanför arbetet.

När Andreas Brunnström var 17 år, 1997, fick han diagnosen Aspergers syndrom och högfungerande autism, som båda i dag benämns som diagnoser inom autismspektrum.

– Det kan vara svårt med kommunikationen. Jag har till exempel svårt med ord som strax, stund, ögonblick och vi får se. Jag kan missförstå och andra kan missförstå mig, men händer det här tar vi upp det på en gång och löser det.  Jag har också haft svårt för ironi, men nu kan jag vara ironisk med mina kollegor, vi har den jargongen.

Det har gått drygt fem år sedan han fick praktik på Spoon, efter att en av deras journalister – Anna-Maria Stawreberg – hade tipsat om honom.

Tillsammans med henne skrev han sedan boken Två världar möts – att leva med Aspergers syndrom, som gavs ut för två år sedan.

Praktiken övergick till en visstidsanställning och sedan 1 maj 2015 är han tillsvidareanställd.

Han tycker inte att arbetsgivaren eller kollegorna har fokuserat på att han har Aspergers syndrom, men för att undvika fel och missförstånd höll han ett anförande första dagen om sig själv och sin diagnos.

– Det är ju inte alla som berättar på sitt arbete att de har ett handikapp. Jag tror att många skäms över det men också är rädda att inte få en anställning, säger han.

Den rädslan är inte en helt obefogad. En rapport från Statistiska centralbyrån från 2016 visar att endast 37 procent av dem som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är sysselsatta på arbetsmarknaden.

Andreas Brunnström har själv upplevt svårigheter med att få arbete. Efter att säkerhetsföretaget, där han tidigare var vaktmästare, gick i konkurs sökte han många jobb.

– När jag sa att jag har asperger fick jag veta att tjänsten var tillsatt. Det kändes ju tråkigt men jag har aldrig grävt ner mig för det, säger han och avbryter sig för att fråga några besökare med vilsen uppsyn om han kan hjälpa dem att hitta rätt person på Spoon.

Tillbaka i mötesrummet Carmen berättar han att han har gått via en arbetsförmedling för unga med funktionsnedsättning och sedan Misa, en privat omsorgsverksamhet för personer som behöver stöd för att ta sig fram i arbetslivet.

Det är ju inte alla som berättar på sitt arbete att de har ett handikapp. Jag tror att många skäms över det men också är rädda att inte få en anställning

Den ”vanliga” Arbetsförmedlingen har han inte velat gå till. Han fick inte rätt hjälp, det blev missar i kommunikationen om vad han ville arbeta med.

– Det var jobbigt bara att komma dit. Jag sa direkt att jag inte vill gå där, för jag kände redan från början att det skulle skita sig. Men det gällde att bråka för att få min vilja igenom och till slut fick jag byta till Misa.

Att han fått många avslag på sina jobbansökningar tror han beror på fördomar och okunskap, att ett dolt handikapp kan vara svårt att förstå och att en del tror att en person med Apergers syndrom inte kan någonting.

– Men det kan vara tvärtom, att vi är väldigt duktiga på mycket. En diagnos kan ha fördelar och vara något positivt också. Många har specialintressen, är noggranna, har sinne för detaljer och vi är ofta väldigt plikttrogna.

Andreas Brunnströms känsla för ordning och detaljer märks i de prydligt uppradade fikavagnarna intill köket, redo att fyllas med kaffe, kakor och frukt.

Tidigare har många har sagt åt mig att anpassa mig till omgivningen men jag säger: Ni kan väl försöka förstå mig också, så kan vi mötas på halva vägen

När han passerar mötesrummen rättar han till utdragna stolar och suddar rent på tavlor i farten. Han tycks för det mesta vara i rörelse, men har ett skrivbord och dator för att ha en plats där han kan koppla av och varva ner.

Tidigare har han upplevt att många arbetsgivare fokuserat mer på funktionshindret och inte vad han har för erfarenheter och referenser.

– Sen finns det vissa företag i dag som bara anställer personer med asperger, men jag ville ju komma till en arbetsplats där det är mixat och lära känna personer som är ”neurotypiska”.

Arbetsförmedlingen startade i fjol en av sina största informationssatsningar hittills med kampanjen Gör Plats, för att uppmärksamma arbetsgivare på den kompetens som i dag inte tas tillvara.

I dag finns cirka 900 000 personer i åldrarna 16–64 år som säger att de har någon form av funktionsnedsättning. I denna grupp är arbetslösheten högre än hos övriga befolkningen.

När Arbetsförmedlingen tittar på hur många personer med funktionsnedsättning som har sysselsättning nu jämfört med föregående år har en svag ökning skett.

Andelen som gick över till arbete ökade från 28,1 procent 2017 till 28,5 procent 2018. Men situationen har sett mer eller mindre likadan ut i över tio år.

– Det tar tid att förändra normer och invanda beteenden. Enbart en kampanj kan heller inte bidra till att fler får jobb men vi kan göra fler medvetna om att den här kompetensen finns och öka kännedomen om hur Arbetsförmedlingen kan stödja, säger Anders Munck, pressekreterare på Arbetsförmedlingen.

En diagnos kan ha fördelar och vara något positivt också. Många har specialintressen, är noggranna, har sinne för detaljer och vi är ofta väldigt plikttrogna

Andreas Brunnström tycker det är bra att problemet lyfts upp, men att det borde ha gjorts för länge sen – det är inte något nytt. Men med ökad kunskap kan fördomar minska.

Han tycker också att det är viktigt att informera arbetsgivare om möjligheten till praktik och lönebidrag, det tror han skulle leda till att fler skulle få anställning.

– Hade det inte funnits lönebidrag hade jag inte blivit anställd här.

Men han påpekar också att det finns arbetsgivare som använder bidraget fel, att det kan bli ett utnyttjande, som när han jobbade i butik och bara fick städa och vara ute på lagret.

– Jag ville ju jobba med kunder. Den som har bidrag får ta det som ingen annan vill göra. Då är det ett fult sätt att använda lönebidraget. Vi ska ju också ha arbetsuppgifter vi trivs med.

Det är även viktigt att få känna sig som en del av arbetslaget.

– Ibland kan det vara så att den med asperger är själv på ena sidan och kollegorna på den andra. Man kommunicerar inte. Jag vill att man suddar bort väggen däremellan. Här frågar de jämt om jag vill följa med på AW, jag missas aldrig.

Och hans kollegor, som jobbar med just kommunikation, säger att de har blivit bättre på att kommunicera tack vare honom. De har blivit mer konkreta.

– Tidigare har många har sagt åt mig att anpassa mig till omgivningen men jag säger: Ni kan väl försöka förstå mig också, så kan vi mötas på halva vägen.