Golvläggaren nöjd när andra trampar på hans arbete
Att göra det fint och att ha möjlighet att jobba inomhus när det är dåligt väder. Det är några av fördelarna med vara golvläggare, tycker Björn Wallner. Följ med honom på en arbetsdag.
Ett fint resultat och människor som blir glada av det. Golvläggaren Björn Wallner beskriver varför han fortsatt jobba med golv i snart 30 år.
En låga mjukar upp vaxet, stort som kraftig krita. Omsorgsfullt fyller Björn Wallner den korta skråman i parketten.
Han blandar vax av olika färger, ruggar ytan med slipduk.
Om ett märke är större kan han rita träådringar med en penna. All utrustning finns i det kit med reparationsgrejer som han bär med sig under armen.
– Bra, det är så kunden ska säga, konstaterar Björn Wallner när Arbetets reporter inte ser var märket nyss fanns.
Det är hans sista arbetsdag på lägenhetsbygget i norra Stockholm.
Blå tejpbitar som besiktningsmän lämnat märker ut småskråmor som på några ställen uppstått under byggtiden. De ska bort.
I ett halvår har Björn Wallner jobbat just här, men han har arbetat med golv sedan 1980.
Han började lägga mattor efter en tid som allt-i-allo hos en matt- och parkettgrossist.
– Då fanns det riktiga lärlingsprogrammet. Nu måste man vara skolad vad man än ska göra.
Snart började han lägga parkett och det har han fortsatt med.
När han beskriver sina dagar utbrister han med ett leende att det låter ”ganska tråkigt”. Men han rekommenderar gärna yrket.
– Jag tycker det blir fint och trivs med det.
Han tycker om när människor blir glada över resultatet. Och han tycker om att få jobba mycket på egen hand.
Dessutom är golvläggarna ovanliga på bygget på så vis att de alltid jobbar inne.
– De är lite avundsjuka ibland, säger Björn Wallner om yrkesgrupper som är ute i snön.
På minussidan finns ökande stress. Förr kunde en golvläggare ha ett trapphus för sig själv.
Nu jobbar målare och snickare på olika våningsplan samtidigt och är ständigt beroende av varandra för att komma vidare.
Själv ska Björn Wallner oftast göra klart en lägenhet om dagen. Det händer att han börjar med att kräva att andra yrkesgrupper ska bättra på ett ojämnt underlag.
Annars är första steget att lägga ut plast. Den skyddar golvet från fukt som alltid finns i betong. Sedan följer en ljuddämpande matta. Sist klickas parkettskivorna samman.
Pilligt är det runt rör och när det ska mönsterpassas mellan rum. Men Björn Wallner är inte den skrytsamma typen, han tonar lugnt ner sitt yrkeskunnande:
– Har man inte tummen mitt i hand kan alla lägga parkett.
En arbetsdag med Björn Wallner
4.50 Kliver upp
Kliver upp och inleder dagen med några minuters stretch – framför allt av ländryggen.
6.30 Byter om
Framme. Byter om till arbetskläder.
6.40 Börjar jobba
Dammsuger där golvet ska läggas. Sedan är det dags att kolla att betonggolvet är jämnt nog. Om underlaget är okej är första steget att rulla ut plastmatta och sedan en matta som dämpar ljud.
7.30 Börjar lägga parkett
Det är dags att börja lägga själva parketten.
9.30 Lunchrast
Lunchrast. Björn har med matlåda i dag, eftersom den här arbetsplatsen ligger lite av-sides. Annars tycker han det kan vara skönt att komma iväg och äta ute.
13-tiden Paus
En liten paus, han sätter sig kanske på parketthögen och äter en frukt.
14-15-tiden Packar ihop
Om allt har flutit på är det dags att städa, bära bort sågspill och andra sopor. Sedan täcks golvet med papp, så det är skyddat när till exempel elektriker och plattsättare ska göra sin del av jobbet.
Om Björn Wallner
Ålder: 60 år.
Bor: I Tullinge söder om Stockholm.
Gör: Lägger trägolv.
Bäst med jobbet: ”Jag tycker att det blir så fint, folk blir glada.”
Sämst med jobbet: ”Tyngden, rent kroppsligt. Och stressen.”
Om golvläggare
Antal i Sverige: Cirka 4 000 anställda, därtill kommer många egenföretagare.
Utbildning: Gymnasiets bygg- och anläggningsprogram.
Medellön: 32 000 kronor.
Fackförbund: Byggnads.
Framtidsutsikter: Det råder brist på golvläggare.
Källor: Arbetsförmedlingen, SCB
