Det är den tiden på året då ingen riktigt vet om det är torr- eller regnsäsong men träden lyser gröna och Maraboustorkarna skriker utanför fönstret i Ugandas huvudstad Kampala.
Trots att temperaturen håller sig strax under 30-gradersstrecket, svettas jag som vanligt och klunkar i mig omkring fyra liter flaskvatten per dag.
Samtidigt gör jag ett jobb om rent dricksvatten.
Att befinna sig i ett land där även de som har det renaste kranvattnet måste koka det innan det används för matlagning eller dryck gör det svårt att hitta positiva exempel.
Den 22 mars är Världsvattendagen. Samma år som jag föddes, 1992, tog FN:s generalförsamling initiativet till denna dag med målet att lyfta vattenfrågor.
Viktigt men svårt att relatera till när en befinner sig i Sverige där till och med vattnet i toan är drickbart samtidigt som det säljs rekordmängder flaskvatten.
Jag kommer ihåg hur jag kom hem till Sverige efter min första resa till Uganda 2015.
I stället försöker jag att komma ihåg privilegiet vi i Sverige har. Tänk vad en kan göra med tre timmar extra varje dag
Morgonens dusch kändes lika underbar som hemsk.
Medveten om att jag ”slösade” en så onormal stor mängd rent dricksvatten på att tvätta mig i nån minut.
Men vem hjälper det att jag står i duschen med en klump i magen?
Det är viktigt att inte ignorera fakta. Men ingen av oss kommer att uträtta stordåd om vi sitter hemma och mår dåligt för att vi har det bra.
Så jag är ärlig när jag träffar Zaina i Uganda och hon frågar hur jag får vatten.
Att jag köper stora flaskor innan jag åker ut till henne varje dag, medveten om att tre flaskor kostar lika mycket som hennes månadshyra.
Men jag säger också att de kan kräva av staten att få rent vatten utan att behöva betala för varje dunk.
Så nånstans där och då bestämmer jag mig för att inte ha dåligt samvete.
Att inte konstant tänka på barnen vid uttorkade bäckar, eller på Zaina som lägger upp till tre timmar per dag på att gå ner till Victoriasjön, fylla en smutsig dunk med det brungröna vatten, bära den upp för kullen, koka vattnet för att sedan dricka det och bli sjuk ändå.
I stället försöker jag att komma ihåg privilegiet vi i Sverige har.
Tänk vad en kan göra med tre timmar extra varje dag.
