”Vi kan inte bibehålla kvalitén på våra bibliotek med minskade resurser”

KULTURDEBATT. Att berätta för en ny bekant att man jobbar på bibliotek är att mötas av idel lovord och värmande berättelser.

”Åh, bibliotek!” Sedan följer historier om hur denna minns sin barndoms biblioteksbesök.

Hur hen blev indragen i böckernas fantastiska värld, blev sedd som person och fick ett rum att vistas i där det var välkomnande och tryggt.

Vi får höra hur grunden lades där och då till personens fortsatta utveckling. Eller hur hen upplevt samma sak genom sina barns möte med biblioteket.

Otaliga är de berättelser som når oss om bibliotekets ovärderliga roll i samhället.

Alla är rörande överens. Det vi gör kan inte överskattas. Även de flesta politiska partier är eniga om att biblioteken är viktiga. Tyvärr rimmar detta illa med verkligheten.

I Stockholm har kulturförvaltningen med den blågröna majoriteten infört ett sparkrav på 45 miljoner kronor.

Det innebär i praktiken en minskning med 40 heltidstjänster bara inom biblioteken. Nedskärningen har inte sin grund i lägre besökssiffror eller utlån.

Detta i en tid när bibliotekens demokratiska uppdrag är viktigare än någonsin. Vi ser med oro på utvecklingen

Tvärtom ökar dessa på flera av stadens cirka 40 bibliotek.

Direktiven från politikerna är tydliga. Inga bibliotek får stängas och öppettiderna ska hållas intakta.

Men med minskad personalstyrka och minskade resurser står det klart för oss att bibliotekens verksamhetsinnehåll inte kan bli detsamma.

Vad är det som ska plockas bort? Är det sagostunderna och barnteatern för förskolebarnen, som gör det möjligt för barn från alla slags familjer att ta del av magiska ögonblick?

Är det babysångstunderna, som stimulerar de allra minstas språkutveckling och skapar mötesplatser för nyblivna föräldrar och deras bebisar?

Är det klassbesöken, när vi möter nyfikna barn, varav en del besöker biblioteket för allra första gången?

Är det bokklubbarna och pysselverkstäderna, där vi skapar meningsfull fritid för de barn som inte har någon sysselsättning efter skolan?

Är det ”boken kommer”, som ger äldre som inte kan ta sig till biblioteket möjlighet att få böckerna hemkörda, efter ett ofta mycket uppskattat samtal med en bibliotekarie om vilka titlar som kan passa?

Är det språkcaféerna, där etablerade och nya svenskar får tillfälle att mötas och samtidigt träna på svenska?

Eller är det möjligheten att skriva ut och kopiera på biblioteken, som är ovärderlig för alla de personer som kommer till oss i hopp om att få hjälp med att få iväg för dem livsviktiga blanketter som ingen annan instans tycks kunna hjälpa dem med?

Är det inköpen av böcker, tidskrifter och andra medier och det aktiva urvalet av dessa som ska minskas och nedprioriteras?

Vi som arbetar på biblioteken har under lång tid märkt av hur andra delar av välfärdssektorn urholkats.

Folkbiblioteket är en av få tillgängliga allmänna platser där det finns personal på plats. Det går att komma in utan tidsbokning och ställa en fråga till en levande människa.

Alla är välkomna. Till oss kommer människor med behov av att skriva ut och fylla i blanketter, bli lotsade till olika samhällsinstitutioner och få svar på frågor om allt från hur man söker jobb i Sverige till var man får tag i en bra papperskarta över den lokala stadsdelen.

Vad är det som ska plockas bort? Är det sagostunderna och barnteatern för förskolebarnen, som gör det möjligt för barn från alla slags familjer att ta del av magiska ögonblick?

Det är uppenbart att det för många inte finns någon annanstans att gå.

Medborgarkontor har lagts ner, sjukvården har inte tid att förklara, myndigheter är svåra att nå, människor förväntas vara självgående och sköta sina ärenden digitalt.

I Stockholm har biblioteken länge indirekt fått mindre resurser, genom utebliven uppräkning för ökade kostnader i form av högre hyror och löner.

Efter valet har villkoren ytterligare försämrats genom direkta nedskärningar. I en enkätundersökning genomförd av Biblioteksbladet framgår att nästan en fjärdedel av landets kommuner fått en minskad biblioteksbudget för 2019.

Detta i en tid när bibliotekens demokratiska uppdrag är viktigare än någonsin. Vi ser med oro på utvecklingen.

För Stockholms del är vi därtill bekymrade över hur nedskärningarna kamoufleras med termer som ”utveckling”, ”satsning” och ”effektivare arbetssätt”.

Vi vill inte att invånarna vilseleds att tro att färre anställda kommer att kunna leverera samma kvalitet på servicen, producera samma mängd innehåll som tidigare, eller fungera som den trygghetsskapande institution i lokalsamhället som många instanser i samhället efterfrågar.

Vi uppmanar kommunpolitikerna i Stockholms stad såväl som i övriga kommuner att låta ord och handling gå ihop, och inte bara säga att ni värnar folkbiblioteken utan också ge verksamheten tillräckliga anslag, för att utvecklas och expandera, eller åtminstone för att kunna fortsätta vara en vital samhällsinstitution för litteratur, demokrati och lärande.

Samtidigt vädjar vi till dig som biblioteksbesökare att göra din röst hörd för att hjälpa oss bevara biblioteken, inte bara som fysiska artefakter utan som en levande verksamhet!