Antje Jackelén: ”Är jag mitt arbete – nej, jag är människa”

När Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén konfirmerades lästes ett bibelord om att Gud hade börjat ett gott verk i henne och skulle fullända det.

– Jag var bara tolv år då, men det tog tag i mig. Inte hade jag någon aning om vart det skulle fortsätta, men det sa lite klick där.

Nu kretsar allt kring att bära berättelsen om Jesus.

Det är förmiddag i Uppsala domkyrka, där hon själv alltid håller i onsdagarnas morgonmässor.

Rymden är påfallande, historiens vingslag likaså, i Sveriges rikshelgedom som har anor från 1200-talet, och som med sina två torn ger stadsbilden karaktär.

Skyltar på byggnadsställningar utanför berättar om att stadens högsta byggkran snart ska placeras där.

– Här kan man känna sig liten på ett storslaget sätt. Det är inget som trycker ner en.

Utspridda i bänkraderna sitter ett par kontemplerande besökare.

En klass 2C har just fått beröm från sin guide för att ha varit nummer ett i intresse och uppförande – bland väldigt många grupper.

Antje Jackelén vill inte fotas i ett hav av tomma bänkrader, det ger en felaktig bild, säger hon.

Även om kyrkan, liksom politiska partier och många fackförbund tappar medlemmar, så syns också en svagt ökande trend med människor som ansluter sig i medlemsstatistiken.

I en intern undersökning har personer angett att kyrkan gjort ett gott jobb, ofta specifikt i flyktingfrågan. Som när 80 procent av församlingarna engagerade sig under flyktingkrisen 2015.

När fotografen vill hitta det rätta ljuset i sidoskeppet – skapelsens ljus, ska ärkebiskopen själv senare kalla det – hejdas hon av besökare som vill byta några ord.

– Så här är det alltid, säger pressekreterare Daniel Bramsell, som har koll på minutschemat.

Folk vill prata. Och ärkebiskopen vill delta i debatten.

Kyrkans roll i samhället ser Antje Jackelén som paradoxal.

Å ena sidan sägs det att landet är det mest sekulariserade, å andra sidan finns stora förväntningar på att kyrkan ska stå för en sorts kompass i ord och handling.

– Jag upplever att vi i Sverige inte är hälften så sekulariserade som vi tror. Det har blivit en grej att säga: ”Jag tror inte på Gud, men i samma andetag säga att jag tror på en högre makt.

Som ärkebiskop rör hon sig inte bara i Guds fysiska hus, utan twittrar, medverkar i tv-programmet Ekdal och Ekdal, gör en egen intervjupodd.

– Kyrkan måste få vara såväl lågkyrklig som högkyrklig, säger hon som en kommentar till den debatt som varit om Limhamns församlings numera avslutade Twitterkonto.

Inte för att man kan jämföra ärkebiskop och förbundskansler, men hon är den första kvinnan på en post som alltid innehavts av män. Jag är också det

Där var tonen uppsluppen som i ”Gud, gör oss redo för klimakteriet! Amen”. Greta Thunberg kallades för Jesu efterträdare.

– Jag hade inte uttryckt mig så om Greta, men jag förstår saknaden, de hade liksom en egen digital församling. Hade de skrivit Jesu efterföljare hade det varit rent bibliskt.

Antje Jackeléns far var civilingenjör i kemi och hennes mor var läkarsekreterare och sedan hemmafru.

De tillhörde den unierade landskyrkan (lutherska och reformerta kyrkor) i Westfalen i Västtyskland.

Hon omgavs av tron, utan att den var moraliserande eller tvingande, säger hon.

Efter att ha fått ett stipendium för studier i Sverige blev hon kvar, prästvigdes 1980 och valdes 26 år senare till biskop i Lunds stift.

I kyrkan får alla viktiga frågor plats, anser hon. Alla har de teologiska aspekter.

– När det gäller arbete handlar det om vad som är meningsskapande i livet. Är jag mitt arbete? Är jag mina resultat? Nej, jag är människa, men vad innebär det? Vad är belöning?

I till exempel flyktingfrågan har kritiker hävdat att vissa åsikter inte är teologi, utan politik.

Då känner hon trygghet i att ha en gemensam ståndpunkt med 27 olika kyrkor i Sveriges kristna råd, med krav på bland annat familjeåterförening och att långa förvarstider upphör.

I januari genomfördes en manifestation för konvertiter i asylprocesser. Om samtal förs med Migrationsverket.

– Det är helt klart så att ens tro får konsekvenser i det offentliga rummet. I den bemärkelsen är tro alltid politisk. Det gäller att grunda åsikter på omvärldsbevakning, fakta och teologi, inte sitta i knät på något politiskt parti, säger hon.

I december tackade hon nej till att delta i Svenska Akademiens högtidssammankomst.

– Det hade inte känts rätt att sitta där och visa respekt efter allt som hänt. Men jag hoppas verkligen att Akademien repar sig.

Själv har hon aldrig varit medlem i, eller röstmässigt trogen, ett parti, men uppmuntrar andra att engagera sig politiskt.

Kristdemokraternas namn har historiska orsaker; om medlemmarna där har en starkare koppling till kyrkan kan hon inte uttala sig om.

Partiledare Ebba Busch Thor har hon aldrig haft några längre samtal med.

Däremot sneglar hon på Tysklands kristdemokratiska förbundskansler, Angela Merkel (CDU).

– Inte för att man kan jämföra ärkebiskop och förbundskansler, men hon är den första kvinnan på en post som alltid innehavts av män. Jag är också det.

Men också för att hennes ledarskap bygger mycket på övertygelse, som när hon sa ”Wir schaffen das” (vi klarar det) om flyktingströmmarna 2015.

– Det fanns inte på horisonten att säga något annat. Hur det skulle lösas, det fick komma sedan.