Oljerush i Myanmar med minimala medel
Globala oljejättar som Shell och Chevron är på ingång i Myanmar. Men innan de lyckas exploatera landets tillgångar sliter tusentals arbetare med att för hand dra upp olja.
En hink med olja kan arbetarna sälja för 40-50 kronor.
Se fler bilder och läs reportaget i ett annat format här
En vecka av regn har gjort livet surt för de tusentals arbetare som borrar efter olja i regionen Magway, i centrala Myanmar. Området är känt som ”the oil pot of Myanmar” för här produceras mest olja i landet.
Trots enorma naturresurser är Myanmar ett av Sydostasiens fattigaste länder. Efter 2010, när militärjuntan upplöstes, har landet öppnat upp för utländska investeringar. Men ännu har inga globala oljebolag exploaterat marken.
Därför kan fortfarande tusentals invånare, med nästan inga finansiella medel, söka efter olja i regionen. De brukar samma teknik som användes under oljerushen i USA på 1920-talet.
Oljearbetarna jobbar ibland tillsammans i kooperativ och delar på vinsten från oljan.
Med enkel utrustning så som spadar, släggor och manuella borrar letar de efter olja. För en enskild arbetare kan det ta upp mot två månader att borra klart ett hål, men ofta arbetar flera tillsammans och på sådant vis kan de vara redo pumpa olja redan på några veckor.
Bambupålar fungerar som rigg, en vinsch och ett borrat hål mellan 100 till 300 meters djup gör att arbetare kan dra upp flera fat olja per dag.
Tekniken som används brukades även i USA på 1920-talet för att drar upp olja.
Precis som sökandet efter guld och ädelstenar är den småskaliga oljeindustrin en fattigdomsdriven industri. Arbetarna sliter enbart för en möjlig försörjning och på grund av det tas ingen hänsyn till arbetsvillkor eller miljö.
Konkurrensen har den senaste tiden hårdnat. I dag är finns det fler oljeriggar än arbetare och resurserna har börjat sina.
Många av arbetarna har tagit stora lån för att köpa sig en bit mark, och på grund av sinande olja sitter de i dagsläget skuldsatta med en värdelös plätt av land.
Den enda möjligheten för dem att ta sig ur fattigdomen är att fortsätta borra i hopp om att hitta olja.
Även kvinnor deltar i arbetet på oljeriggarna och det är inte ovanligt att de jobbar tillsammans med sina makar.
Med oljeriggar bara några meter från varandra och skuldsatta arbetare uppstår det ofta våldsamma konflikter mellan de som jobbar på de olika oljeriggarna.
Även om yrket är mansdominerat finns det en del kvinnliga arbetare på fälten, det är inte ovanligt att en man och hustru arbetar tillsammans. Vissa arbetare går ihop i ett kollektiv och delar sedan vinsten från ett dussintal riggar.
Aung Kyan San, har varit i oljebranschen i drygt tio år. I början tog han ett lån på närmare 60 000 kronor och på några månader hade han inte bara betalt tillbaka lånet utan dubblat insatsen.
Aung köpte mer mark och anställde några arbetare. Men ryktet spred sig fort om dolda rikedomar och fler började borra i området.
Aung Kyan San med sin fru och nyfödda son.
I dag får Aung nöja sig med ett par hinkar olja per dag. En full hink säljs för högst 50 kronor. Med en nyfödd son har Aung andra planer på försörjning och har börjat studera gemmologi och visar en liten rubin som han bär med sig i en tygbit.
– Jag måste tänka på framtiden, titta ut över fältet! Det är för många som borrar efter samma sak, säger Aung medan han klappar sin nyfödda på huvudet.
Mopederna fylls med oljedunkar som ska säljas vidare.
De flesta arbetar på morgonen och vilar sedan när dagen är som varmast. Därefter fortsätter de jobba i skymningens svalka.
Eftersom ingen av arbetarna har teknik att se var oljan befinner sig borrar de alla i blindo och hittar de ingen olja fortsätter de att borra någon annanstans.
För att få börja borra måste tillstånd köpas med kraftigt varierade priser och korruptionen är hög bland tjänstemännen.
Sedan 2016 har det blivit svårare att få licens för den enskilda arbetaren. Många ser detta som ett försök av myndigheterna att strama åt kontrollen och få bukt med den småskaliga oljeindustrin och på sett bädda för de stora oljebolagen. Det har resulterat i att många arbetare väljer att trotsa lagen och borrar utan tillstånd.
Khin Maung Nyurts oljerigg har blivit förstörd i ett oväder som precis dragit fram. Tillsammans med sin fru och brorson bygger han upp en ny oljerigg.
Khin Maung Nyunt bygger en ny oljerigg efter ovädret som dragit fram.
– Jag arbetade som fiskare och bonde förut. Efter Tyfonen Nagis var så mycket förstört, det var svårt att få det att gå runt så jag började borra olja, berättar han medan han snurrar fast bambupålarna till oljeriggen.
I flera dagar har ingen kunnat arbeta i byn på grund av ovädret. Buddistmunkar från ett angränsande tempel besöker byn för att ge spirituell support. För de som hade sina oljeriggar nära floden har de stora vattenmassorna förstört allt och de borrade hålen har försvunnit i sanden.
– Jag har letat sedan igår, säger en uppgiven man medan han gräver desperat i sanden.
Bild och text: Olof Jarlbro
