Han ser till att både personal och sopor är på rätt ställe

En vit skåpbil kör in med ett fullastat släp på återvinningscentralen. Efter att ha fått reda på vad det kostar säger föraren att de dumpar avfallet i skogen i stället.

– Avgiften för företag har nyligen höjts, till 750 kronor per gång, säger återvinningsarbetaren Calle Lilja, medan bilen åker ut ur anläggningen.

– Vad kan man göra? frågar sig kollegan Caisa Fagerkvist uppgivet.

Många blir också irriterade över att klippkorten för företag försvunnit.

Andra ger sig in i ändlösa diskussioner om att de inte är där som företagare och därför inte ska betala.

– Slänger någon det sjunde handfatet samma vecka fattar vi ju att det inte är en privatperson, om man säger så. Det är vi som gör bedömningarna, säger Calle Lilja.

Att lösa konflikter blir en del av arbetsuppgifterna.

– Jag brukar påminna mig om att det är en av hundra som beter sig illa, säger han.

Som platsansvarig rör han sig mellan kontoret och utrymmet med de många containrarna för ”Brännbart”, ”Elektronik” och, ja, ni vet.

Kör hjullastaren och tömmer de fulla kärlen. Inne vid datorn fixar han lönerapporter och filar på nya scheman, med en överbliven ”Porslin och isolering”-skylt på högkant bakom ryggen och med utsikt mot Stockholmsförorterna Högdalen och Bandhagen.

Han föredrar att komma tidigt och göra undan det mesta av kontorsarbetet.

När anläggningen är öppen är han oftast ute och hjälper kunderna, som en i gänget.

– Vi har bra sammanhållning. Men en av nackdelarna är att jag i ena stunden kan behöva lämna ett negativt besked, och i nästa stå tillsammans och tömma containrar. Det kan vara jobbigt.

Själv har han en kandidatexamen i historia, men trivdes så bra med extrajobbet att han blev kvar.

Själva ämnet har han kanske inte nytta av här, men studierna har lärt honom att vara organiserad och sortera ut det viktiga i en text, till exempel avtal, säger han.

För en platsansvarig gäller det att se till att personalliggaren är ifylld, att personalen har utbildning i farligt avfall och kemikaliehantering, att ett tillräckligt stort antal av dagsstyrkan kan hjärt- och lungräddning, att deras vidareutbildningar noteras.

– Så var det inte när jag började för 13 år sedan. Då kom man, jobbade och gick hem.

Innan det blir dags för lunch kommer den där vita skåpbilen tillbaka med sin last.

– Nu var de villiga att betala, säger en av återvinningsarbetarna.

En arbetsdag med Calle Lilja

6.00. Pappersarbete

8.00 Skottar snö

10.00 Dags att öppna

12.00 Lunch

12.30 Lugn dag

13.00 Planering

14.00 Kollar in Myrorna

15.00 Dags att gå hem