Manliga barnmorskor – visst finns dom
Det spelar ingen roll att han varit med om det många gånger tidigare. Efter en förlossning som gått riktigt bra går barnmorskan Ove Demander runt i ett lyckorus.
– Det är en otrolig ynnest att få vara med vid ett barns födelse, säger Ove Demander. En verklig förlossning får Arbetet inte fotografera, så Ove Demander visar på en docka.
Natten innan Ove Demander träffar Arbetet har han tagit hand om två nyblivna familjer på BB i Hudiksvall.
Han har sovit tre timmar- och sedan besökt en högstadieskola, där eleverna haft yrkesorientering.
Som enda man bland ungefär 140 barnmorskor i Region Gävleborg får Ove Demander en del sådana uppdrag, och han brukar tacka ja.
– Det är viktigt att visa att manliga barnmorskor finns. Själv hade jag ju inte en tanke på att bli barnmorska förrän i slutet av min utbildning till sjuksköterska.
Ove Demander blev helt fångad av Lennart Nilssons bilder på foster i livmodern när han såg dem som åttaåring.
Intresset för barns utveckling vaknade. Ett sommarjobb på en förskola långt senare födde en önskan om att bli barnläkare.
När betygen inte räckte till läkarutbildningen blev det management i medicinsk teknik. Men bara den medicinska delen intresserade Ove Demander, som i stället utbildade sig till sjuksköterska.
Under praktiken sista terminen fick han vara några dagar på en barnmorskemottagning – och kände: ”Det blir nog en barnmorska av mig”.
– Jag tänkte: Bara jag inte är den förste mannen i yrket. Jag tror inte att jag hade vågat gå i bräschen.
Manliga barnmorskor hade funnits åtminstone sedan 1970-talet, men helt accepterade är de inte.
Ove Demander möter ibland kvinnor som inte vill bli undersökta av en man.
– Det kan vara av kulturella skäl, eller att kvinnan blivit utsatt för övergrepp. Då backar jag, kvinnan får själv bestämma.
Det är viktigt att visa att manliga barnmorskor finns. Själv hade jag ju inte en tanke på att bli barnmorska förrän i slutet av min utbildning till sjuksköterska
– Men ibland är det ett dilemma. Vi är oftast bara två barnmorskor som jobbar natt, och min kollega kan vara upptagen av ett kejsarsnitt eller en svår förlossning. Då talar jag för min sak och ber att åtminstone få sätta på CTG, apparaturen som följer värkarna och barnets hjärtslag.
Som enda manliga barnmorska i region Gävleborg känner Ove Demander att det är extra viktigt att just han gör ett bra jobb.
Skulle någon mamma säga att ”den där manlige barnmorskan var inte bra” vet alla att det är han.
Bland sina kvinnliga kollegor känner sig Ove Demander väl bemött, och han är både fackligt förtroendevald och skyddsombud.
Så har det inte alltid varit. Sitt första jobb efter barnmorskeutbildningen hade Ove Demander på Karolinska sjukhuset i Huddinge, där han också gjorde sin praktik.
– På praktiken hade mina två handledare ett enskilt samtal med mig: ”Vi har inga problem med dina kunskaper. Men din person…”
– Så i tio år jobbade jag bara på BB, jag sökte mig inte ner till förlossningsavdelningen. Det ligger mig i fatet i löneförhandlingar. Jag har ungefär 3 000 kronor mindre i månaden än en kvinnlig kollega som har lika många år i yrket, men har fått förlösa från början.
Ändå tvekar inte Ove Demander att rekommendera yrket för män.
– Det är så stort att få vara med när ett barn kommer till världen. Jag jobbar nästan bara natt, och kan vara trött i bilen hem. Men inte om jag har förlöst någon på morgonkvisten. Då är jag euforisk.
