Första maj har alltid varit din röda dag.
Andra maj så skriver du en arbetsstrejkarlag.
Tredje maj så kallar du dig verklig socialist.
Fjärde maj så upptäcker vi att du är folkpartist

Så lyder texten i bandet Gudibrallans låt Sosse från 1970.

Bandet som firar femtioårsjubileum i år kan beskrivas som en prototyp av det som skulle bli svensk punk.

De uppträdde på Gärdesfesten men stod ändå en bit vid sidan av proggen med låtar som Oskar, Handgranat och Bajonett och Sosse.

Fem decennier efter att en av svensk musikhistorias mest skrålvänliga refränger: ”Fy på sig sosse, va du luktar skit” skrevs infriar Socialdemokraterna Gudibrallans text.

Den andra maj i år lägger nämligen regeringen fram propositionen Fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister.

Ur propositionen Fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister.

En lag som inskränker strejkrätten för andra fackförbund än det som har kollektivavtal på arbetsplatsen. Som om det var en tanke från partiet.

Vi ringde upp Gudibrallans sångare Örjan Tejre för att höra hur det känns att vara en politisk profet.

Det är ju en lite speciell sits här. Det är så träffsäkert med de fackliga avtalen och andra maj. Var det någonting som var på gång redan på sjuttiotalet?
– Jag kommer inte ihåg. Mitt politiska engagemang var väl inte så jävla stort då utan det var väl mest nåt som jag hade snappat upp från någon tidning nånstans.

Men hur pass politiskt engagerade var ni under den här tiden?
– Inte ett dugg. Det var jag som skrev låtarna. Och jag var ju sosse i grunden då. Jag hade väl ingen annan politisk ståndpunkt än det man läste i tidningen. Bodde i Uppsala och den lokala blaskan var ju en borgerlig blaska, Uppsala Nya Tidning. Så man läste väl Aftonbladet. Jag kommer ihåg att farsan ville att jag skulle sälja Arbetarbladet som höll till i Gävle så jag fick ju åka runt med den där tidningen. Men jag lessna på det till slut.

Hur kom låten Sosse till?
– Ja, du. Det vet jag inte. Vi stal en låt från en amerikansk popgrupp. Dynamite Woman. Sen tror jag Torsson har tagit den där låten också och spelat in något som hette Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid. Men dom spelade in den efter oss.

Jag tänker att texten är ju ganska arg.
– Ja, ja men det var väl det att man var lite besviken på sossarna. Det var ju mycket såna här skandaler redan då. Pampväldet började ju breda ut sig redan på slutet av sextiotalet. Och min farsa var ju både religiös och engagerad i facket. Så det var väl en process mot farsan kan man tänka.

Känner du någon sorts besvikelse på sossarna?
– Ja det har jag väl känt rent generellt i många år nu. Men jag vet inte om dom hade kunnat göra något. Det är ju svenska folket som röstar och dom har ju blivit så rädda för att dom ska förlora väljare. Svenska folket har ju inte velat ha nån socialism sen alla började satsa på sig själv på åttiotalet. Dom har väl försökt behålla makten genom att gå mer åt höger. Så de har ju kväst allt som gått till vänster inom partiet. Juholt var väl det sista som de ute i stugorna ville ha som boss. Men det sket sig ju.

Många unga människor känner fortfarande till låten. Hur känns det?
– Det känns väl kul. Man är kändis. Jag bor ju på landet så det är ingen som känner igen mig här.