Kjöller, klimatet och barnen
Arbetets kulturredaktör om Hanne Kjöllers resonemang att vi även bör klimatskamma föräldrar som sätter barn till världen och inte bara de som flyger.
Hanne Kjöller gillar barn. Men hon gillar inte skenhelighet och moralism.
Det här får vi veta i en krönika om klimatet i Dagens Nyheter.
Det känns bra. För jag var övertygad om det senare påståendet, men kunde ju inte veta helt säkert om det andra.
Barn är veka och Kjöller brukar inte uppskatta sjåpighet. Det har hon all min respekt för.
Kjöller konstaterar krasst att om vi ska flygskamma så får vi kanske skamma den stora klimatboven också.
Barnen.
Ett barn kostar nämligen 58,6 ton i koldioxidutsläpp om året, inget kontroversiellt fakta egentligen. Alltså ser Kjöller barnafödandet som dubbelmoral i en värld där klimatet är frågan över alla andra.
Jag har själv, trots mina fyrtio jordeår, inga barn.
Jag är så barnlös att jag börjat fokusera på krukväxter i stället bara för att känna att jag besitter förmågan att skapa liv.
Man kan tycka att i ett Kjöllerskt universum vore en nollvision vore att förespråka. Men baby steps bort från skenheligheten antar jag
Det här är klimatsmart kan jag berätta för er. Ingen dubbelmoral. Jag har plus på Kjöllerkontot.
För, och nu ska ni få höra något otroligt, krukväxterna binder upp koldioxiden barnen i mitt grannskap andas ut och omvandlar den till fräschaste syre.
Kjöller skriver att vi, i ett samhälle där klimatet är överordnat allt, belönas ju fler barn vi får.
Det här ser Kjöller som vad hon kallar finutsläpp.
Till skillnad från de skambelagda fulutsläppen med thailandsresor och ”Menyer på svenska, billig bira och prostituerade i varenda bar”.
Med sådana attraktioner förstår jag att Thailand är ett populärt resmål för just barnfamiljer.
Belöningen för barnen får vi enligt Kjöller genom flerbarnstillägget.
Ett bidrag jag inte ens visste fanns innan det började dyka upp som argument mot invandring på nätets mer suspekta siter.
Jag är så barnlös att jag börjat fokusera på krukväxter i stället bara för att känna att jag besitter förmågan att skapa liv. Det här är klimatsmart kan jag berätta för er. Ingen dubbelmoral. Jag har plus på Kjöllerkontot
En myt säger nämligen att invandrarfamiljer gör stora pengar på att föda många barn i Sverige.
Myten sprids främst av de som vill skapa en känsla av att Sverige invaderas av muslimer som plundrar välfärden.
Invasionen verkar gå sådär. För går man in på SCB:s hemsida, i annat syfte än förhoppningen att statistiken över vålds- och sexualbrott ska ha ökat på sistone, så kan man se att barnafödandet i Sverige legat på ganska stabila 1,8 unge sedan 2014.
1,8 ungar innebär alltså en befolkningsminskning på 0,2.
Till skillnad från till exempel industriutsläpp, där Sverige säger sig vara ett föredöme men i stället importerar produkter från fattigare länder med lägre svansföring.
Dessa får ta både utsläppen och klimatskammen så vi får skina. En dubbelmoral Kjöller inte tar upp alls.
Men när det kommer till barnen. Då gör faktiskt vi svenskar vårt.
Man kan tycka att i ett Kjöllerskt universum vore en nollvision att förespråka.
Men baby steps bort från skenheligheten antar jag.
I dubbel bemärkelse.
