Upptågsmakarna Jimmy Cauty och Bill Drummond skapar återigen konst under namnet the KLF.

De bildades under 80-talet, först under namn som the JAM och the Timelords och är i breda lager mest kända för sin musik.

Samarbetet inleddes när Cauty och Drummond arbetade för Stock, Aitken & Waterman. 80-talets megaproducenter som låg bakom artister som Samatha Fox, Kylie Minogue och Rick Astley.

En stor inspirationskälla var Pete Watermans förmåga att knappt medverka under produktionen och sedan gå in i studion, lyssna på inspelningen och sedan sätta på en annan artists skiva och konstatera ”ni borde låta såhär istället”.

Utifrån denna filosofi tog Cauty och Drummond fram boken the Manual: How to make a number one the easy way. Manualen inkluderade tips som att alltid sampla ABBA och att aldrig spela några instrument själva.

Myten förtäljer att de sedemera följde sin egen manual när de skapade the KLF:s musik.

En akt som också ska ha använt manualen var det österrikiska bandet Edelweiss som med låten Bring me Edelweiss fick en listetta 1988.

ABBA stämde år 1987 artistduon  som då gick under namnet The JAM på grund av samplingarna på låten The Queen And I från skivan 1987 (What The Fuck Is Going On?).

Cauty och Drummond reste till Sverige i en begagnad polisbil kallad Ford Timelord för att prata med Björn Ulvaeus och Benny Andersson men fick aldrig kontakt med dem.

I stället brände de en hög av exemplar av skivan på en åker utanför Södertälje.

Sedemera fick de flera världshits som What time is love, 3 a.m. Eternal och Last train to trancentral.

Det hela har beskrivits av Drummond som ett konstprojekt som gick för långt.

Vid sidan av musikprojektet spelade de även in filmen Watch the K foundation burn a million quid där de brände en miljon pund i en öppen spis i ett båthus i Skottland.

En julafton försökte de bygga en fyra kubikmeter stor kub av ölburkar bredvid parlamentsbyggnaden, men när kuben föll ihop av sin egen tyngd reste de i stället runt i London och delade ut ölen till stadens hemlösa.

The KLF:s musikkarriär avslutades 1992 med ett uppträdande på musikgalan BRIT Awards där de lät hardcorepunkarna i bandet Extreme Noice Terror framföra 3 a.m. Eternal.

Drummond vankade av och an på scenen klädd i en flygardräkt från andra världskriget och avslutade uppträdandet med att avfyra ett insmugglat maskingevär med lösa skott mot den brittiska musikeliten i publiken.

När de gick av scenen hördes en röst från en högtalare proklamera att; ”The KLF have now left the music business”.

I efterhand har Drummond sagt att planen var att de skulle offra ett får på scenen men att Extreme Noice Terror vägrat då de var veganer.

Bandet tydliggjorde att de inte skulle skapa något under namnet KLF igen på 23 år.

Cauty och Drummond har efter detta gjort konstprojekt både tillsammans och på egen hand. Drummond har författat ett antal böcker.

Men nu är de alltså tillbaks igen under namnet the KLF rapporterar tidningen the Irish Examiner. För att bygga en dödens pyramid.

Under namnet the Jusified and Ancients of Mu Mu har de uppmuntrat människor att skicka in sin aska till dem i en försluten tegelsten med ett hål stort nog för att ta 23 gram aska. Deadline är satt till år 2023 för att hitta en plats där de med stenarna kan påbörja bygget.

Pyramiden ska innehålla 34,952 stenar och ta 200 år att färdigställa. Första stenen i pyramiden är askan efter Cautys bror som gick bort 2016.

Vi har levt i en konstnärligt rätt tråkig tid rätt länge nu. Med politiska pekpinnar och humorlöshet.

Då känns det befriande att de gamla brittiska busfröna är tillbaks även om de bör vara en bit över pensionsålder idag.

För oss som uppskattar sol och vårar-konst och vansinniga hybrisprojekt är detta givetvis goda nyheter.

Projektet dokumenteras i en film med namnet What time is death? som har premiär på Dublin International Film Festival i dagarna.