En livsmedelsbutik, restauranger och gym livar upp fasaden. I nedre hörnet syns ljuskronan och skogstapeten som gör det cirka 55 kvadratmeter stora miljörummet mer hemtrevligt.

En lång matta sträcker sig mot de blåa tunnorna och en man som bor i krokarna kommer in och lutar sig över dem för att leta efter pant.

”Det tog en evighet att bygga det här. Nuförtiden ser jag flyttlass som kommer och går varje vecka. Många har ju inte råd att bo kvar”, säger han och lämnar rummet med fyra flaskor.

Ett flertal protester och ett överklagande fördröjde bygget och efter att det statliga stödet till nya hyreshus slopades vid årsskiftet 2007, gick man miste om 55 miljoner kronor.

Resultatet? Lägenheterna blev dyrare än förväntat.

Året är 2019 och Sverige har en regering som släppts fram med villkoret att genomföra en rad reformer, bland annat att införa marknadshyror i nyproduktion.

En etta på 34 kvadrat i komplexet med 452 lägenheter kostar i dag redan upp till 6 500 kronor per månad.

Samtidigt ligger den genomsnittliga kötiden för att få en lägenhet inom allmännyttan i stadsdelen på strax över nio år.

Själv har jag stått i den kommunala bostadskön i just nio år.

Som inneboende i ett rum på nio kvadrat börjar jag varje morgon med att logga in för att se när jag kan ha chans att få ett förstahandskontrakt som gör det värt att nollställa min kötid.

Inte ska jag väl börja drömma om 55 kvadrat med skogstapet och ljuskrona, men något eget som inte slukar hela frilanslönen hade varit trevligt.