Teknologi från det ifrågasatta kinesiska företaget Huawei finns med i utbyggnadsplanerna för alla stora telekombolag i Sverige, avslöjar Dagens Nyheter.

Och visst är det ett problem. Vi kan inte blunda för att Kina är på väg att stärka sitt grepp om världsekonomin, en gigant vars maktambition är lika stark som oviljan att respektera mänskliga rättigheter.

Den plötsligt starka motviljan mot Huawei och den lika plötsliga explosionen av spionanklagelser mot företaget har rest frågor.

För hur kommer det sig att angreppen mot Huawei kommer mitt under det stora handelskrig som pågår mellan USA och Kina?

Är allt en iscensättning av USA för att vinna handelskriget? Kommer inte beskyllningarna mot Huawei som en spioncentral för Kina lite väl lämpligt?

Visst kan så tyckas, men kopplingen mellan den kinesiska staten och flertalet kinesiska storföretag är extremt tydlig.

Att få har reagerat på att man får även den kinesiska staten på köpet när väst gör affärer med kinesiska företag beror i stället på att västerländska företagsägare och regioner i väst har tjänat extremt mycket på de kinesiska erbjudandena om investeringar.

De har varit erbjudanden, för bra för att avvisas.

Samtidigt byggs kringverksamheten upp. Sedan 2017 är alla kinesiska medborgare enligt lag skyldiga att hjälpa den kinesiska säkerhetstjänsten med spioneri.

Genom ett massivt stöd från den kinesiska staten till de företag man vill få etablerade i väst kan företagen alltså lämna anbud som är betydligt mer attraktiva än ickesponsrade västerländska företag kan erbjuda.

På så sätt bryts marknadsekonomiska spelregler sönder av sockrade erbjudanden.

Eller som Jerker Hellström, forskningsledare på Statens forskningsinstitut FOI, uttrycker det:

– Vi får problem med kinesiska förvärv eftersom kinesiska företag har total uppbackning av den kinesiska staten. Vi har att göra med ett statskapitalistiskt system som möter ett företagsekonomiskt system. Det går inte.

Att affärer av detta slag snabbt bryter igenom all misstänksamhet i en marknadsekonomi beror alltså på att affärerna i västs ögon bedöms utifrån ren företagsekonomi medan det för den kinesiska staten också handlar om inflytande och – i värsta fall – spioneri.

Viktor Wallström, kommunikationschef på Tele2, inser nog inte själv hur väl han beskriver mekanismerna när han i tisdagens DN säger:

– Huawei har kommit in som en utmanare och kraftigt pressat priserna i marknaden för telekomutrustning, vilket i slutänden gynnar konsumenten.

Ett erbjudande Tele2 inte kan motstå, alltså.

I Kina sitter nu enligt en del uppgifter mer än en miljon uigurer fängslade i det Kina kallar ”omskolningsläger”.

Sedan ett år sitter den svenske förläggaren Gui Minhai fängslad för att han publicerat icke godkänd litteratur.

Det kinesiska övervakningssystemet över den egna befolkningen inbegriper ett poängsystem som ska ranka befolkningen, individ för individ, efter hur väl de uppfyller statens normer, ett poängsystem som till stora delar ska styra deras liv.

Att statskontroll, ideologi och maktambitioner följer med ett ökat kinesiskt inflytande är inget som stater i väst tidigare har valt att lyfta.

Det är faktorer som ligger utanför de västerländska företagens kostnads/intäktsanalys men där västs politiska regeringar nu måste reagera.

Sent omsider har nu även Sverige börjat reagera.