I dag på DN debatt skriver arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv om hur de vill reformera lagen om anställningsskydd.

De fem förändringar man förslår är inte nya. De följer alla grundspåret i de förhandlingar som under en längre tid pågått mellan parterna.

De innebär i korthet att flexibiliteten ska öka för arbetsgivaren om vem som ska sägas upp vid neddragningar i personalen och vem som ska få vara kvar, mot att de anställda får ökade möjligheter till kompetensutveckling, omställningsförsäkring och en högre a-kassa.

Det som förvånar är dock att Svenskt Näringsliv avslutar med en uppmaning till riksdagspartierna.

Om inte parterna når ett tillräckligt bra resultat, för arbetsgivarna kan vi förmoda, så bör politikerna ta över frågan och i stället lagstifta om anställningsskyddet, anser man.

Att en part öppnar för politisk inblandning under pågående förhandling är knappast brukligt.

Det är inte heller förenligt med den svenska modellen där såväl fack som arbetsgivare normalt själva vill göra upp om villkoren på arbetsmarknaden utan politisk inblandning, en inställning som Svenskt Näringsliv själva hittills ställt upp på.

Att riksdagens två mest nyliberala partier, Centern och Liberalerna, vill öppna för att lagstifta om allt från sänkta löner till avvecklat anställningsskydd är ingen nyhet.

För parterna borde det dock vara angeläget att få långsiktiga förhandlingslösningar mellan parterna i stället för att förlita sig på en hoppande lagstiftning som kan ändras efter varje val.

Svenskt Näringslivs vädjan till politikerna att köra över den svenska modellen om arbetsgivarna inte får tillräckligt mycket gehör i förhandlingarna är förvånade.

Och destruktivt.