”Två meningar plus tre ord från en lösning i hamnkonflikten”

Allteftersom hamnkonflikten blir mer kännbar för berörda, frågar fler och fler vad det egentligen är som skiljer Hamnarbetarförbundet och arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar åt.

Här vill vi försöka bidra till att sänka tonläget och klargöra tvistefrågorna mellan parterna.

Den 16 februari mottog parterna en framställan från medlarna i hamnkonflikten. Medlarna själva uttrycker det som att det egentligen inte handlar om ett nytt förslag utan om ett förtydligande av det tidigare.

Därför kommer det inte som en överraskning för någon att Hamnarbetarförbundet åter valt att tacka nej.

Medlarnas framställan slår fast ett antal saker som hela tiden varit självklara och där parterna varit överens redan under höstens direktförhandlingar, såsom att ett andraavtal ger rätt till facklig tid och rätt att utse skyddsombud.

Vi uppskattar tydligheten, men den klargör också att medlarna håller fast vid arbetsgivarpartens tidigare förbehåll.

Därmed kvarstår också kraven på att Hamnarbetarförbundet ska acceptera avvikelser jämfört med normala så kallade andraavtal på svensk arbetsmarknad.

Lokala förhandlingar

Den första avgörande stridsfrågan gäller den fackliga vardagen ute i hamnarna. I den senaste framställan från medlarna har man formulerat kravet på att Hamnarbetarförbundet ska utestängas från lokala förhandlingar på följande sätt: ”Rätten och skyldigheten att ingå i förhandlingar om lokala avtal tillkommer enbart parterna i förstahandsavtalet.”

I syfte att försöka nå fram till en snabb lösning har vi i dagarna framlagt ett motbud, där vi helt enkelt strukit två meningar samt ytterligare tre ord i deras text

Det här inget normalt avtalsvillkor vid tecknande av likalydande andraavtal på svensk arbetsmarknad. Det är tvärtom en helt unik konstruktion där Hamnarbetarförbundet som självständig avtalspart alltså ändå skulle utestängas från merparten av vardagsdiskussionerna ute i hamnarna där våra medlemmar arbetar.

Medlarna själva framförde bland annat att vi inte skulle ha möjlighet att delta i förhandlingarna när årets semesterperiod ska förläggas, när våra arbetstider behöver ändras för att möta nya kundbehov eller när våra medlemmar hotas av uppsägning vid arbetsbrist.

Kort sagt, medlarbudet är ett kollektivavtal som skulle ge våra fackliga företrädare rätt till betald facklig ledighet men samtidigt effektivt stoppa dem från att företräda medlemmarna som valt dem. Ett sådant avtal kan ingen facklig organisation acceptera.

Faktum är att den särskilda skrivningen i medlarbudet helt saknar stöd i svensk lag och rättspraxis. Det finns inga formella hinder mot att ingå i lokala förhandlingar eller teckna lokala avtal även med den fackliga part som tecknatandraavtalet.

Tvärtom är det vanligt förekommande på stora delar av arbetsmarknaden.

Arbetsdomstolen har till och med uttalat att om det först ingångna avtalet, i det här fallet Hamn- och Stuveriavtalet mellan Sveriges Hamnar och Transport, inskränker rätten för annan facklig organisation att träffa verksamma kollektivavtal för sina medlemmar, så kan det ifrågasättas om sådana avtalsbestämmelser är giltiga eftersom de kan anses strida mot grunderna i förenings- och förhandlingsrätten. (AD 1978 nr 75)

Ett självständigt hängavtal?

Den andra tvistefrågan handlar om hur länge avtalet egentligen ska sträcka sig. Medlarna beskriver sitt bud som ett ”självständigt kollektivavtal” som löper till nästa år, precis som det gällande Hamn- och Stuveriavtalet mellan Sveriges Hamnar och Transport.

Så långt är allt väl. Men medlarna anger samtidigt i avtalstexten att överenskommelsen ”vid var tid” ska ha samma löptid som Transports avtal. Det är en formulering som är typisk för så kallade hängavtal, inte normala andraavtal.

Den innebär att om Transport och Sveriges Hamnar nästa år förhandlar om och förlänger sitt avtal med tre år, så förlängs även Hamnarbetarförbundets avtal till 2023 utan arbetsgivarorganisationen ens behövt prata med oss om saken.

Därmed kvarstår också kraven på att Hamnarbetarförbundet ska acceptera avvikelser jämfört med normala så kallade andraavtal på svensk arbetsmarknad

En given följd av detta skulle bli att arbetsgivarsidans värsta farhåga besannas, nämligen att avtalen glider isär.

För om vårt självständiga avtal automatiskt förlängs till följd av en ny överenskommelse mellan Transport och Sveriges Hamnar, så förblir innehållet i vårt avtal oförändrat.

Därmed skulle arbetsgivarparten 2020 kunna stå med ett uppdaterat och ett utdaterat kollektivavtal med olika innehåll. Det är en helt orimlig ordning. Självständiga avtalsparter måste självklart själva förfoga över hur länge man tecknar avtal med varandra.

Två tvistefrågor återstår

Det här är vad hamnkonflikten handlar om i dag. Två arbetsgivarkrav på särskilda avsteg från vad som normalt följer när man tecknar andraavtal på lagens miniminivå. Medlarnas förslag till överenskommelse är ett tvåsidigt dokument.

I syfte att försöka nå fram till en snabb lösning har vi i dagarna framlagt ett motbud, där vi helt enkelt strukit två meningar samt ytterligare tre ord i deras text.

Vi har inte tillfört så mycket som ett kommatecken.

Vi bedömer att detta är tillräckligt för att överenskommelsen ska kunna betraktas som ett rent andraavtal i enlighet med svensk lag och rättspraxis.

Det är allt vi begär för att åta oss heltäckande fredsplikt. Vi hoppas att arbetsgivarparten accepterar vårt förslag.