En tvååring som kräks, kräks också överallt. Rakt ut. Utan förvarning.

Det är blött, kladdigt och extremt äckligt.

Två förvirrade föräldrar drar i nedspydda sängkläder, gör vad de kan för att lugna ett ilsket barn och försöker samtidigt förvandla sig till genomskinliga vålnader när nästa kräkning kommer.

Om det är något förra årets vabruari lärt mig är det att när vinterkräksjukeeländet slår till, då är det bunker som gäller.

Så gjorde vi inte förra året. Och några släktingar hann stryka med.

Nu blir det alltså bot och bättring. När sjukan slår till, slår dörrarna till hushållet igen.

Nedräkningen börjar för det egna insjuknandet.

Helst ska förberedelserna för familjens vinterkräksjuka ha inletts långt tidigare.

Tänk zombiekatastrof. Riktiga preppers vet att man ska ha bunkrat förnödenheter och ha nödvändig utrustning i hemmet.

En rutinerad vabruari-survivor bunkrar pulversoppor och viker ut madrasskydd i sängarna.

Tänk zombiekatastrof. Riktiga preppers vet att man ska ha bunkrat förnödenheter och ha nödvändig utrustning i hemmet

Yonna Waltersson

Hen radar upp vätskeersättning, vitaminpiller och vitpepparkorn.

Hen kikar en extra gång i städskrubben bara för att försäkra sig om att här finns gummihandskar och klorin.

Varje måltid intas med vetskapen om att den kan komma upp igen under natten och överlevaren är redo att barrikadera sig bakom låsta dörrar i åtminstone en vecka.

Efter vinterkräksjukan väntar sedan 39-graders feber och influensa, ett mystiskt virus som får rösten att försvinna och svinkoppor (obs, detta är v e r k l i g e n ingen överdrift). Allt inom loppet av några ynka senvinterveckor.

Välkommen till vabruari.

Månaden som får zombiekatastrofen att framstå som en semester. I alla fall hos småbarnsfamiljen.

Låter det här som överkurs och är åren som småbarnsförälder sedan länge förbi?

Läs i stället Arbetets guide ”9 frågor om vinterkräksjuka – hur länge ska man stanna hemma?”.

För tyvärr kan ju även kollegor sprida pesthärden vidare…