En månadslön för eliten motsvarar 5 årslöner för en industriarbetare
Makteliten har tappat markkontakt. Avståndet till den vanlige arbetaren har aldrig varit större. Och i det läget kommer januariavtalet att öka skillnaderna ännu mer. LO har väderkvarnar att slåss mot, och i kulisserna väntar högerextremismen på att få kanalisera missnöjet i hatfylld nationalism, skriver Arbetets politiska redaktör.
LO-rapporten ”Makteliten – utan markkontakt” är ruggig läsning.
Den ekonomiska makteliten tjänade 1950 motsvarande 9 industriarbetarlöner. I dag tjänar den ekonomiska makteliten i Sverige motsvarande 59,2 gånger en industriarbetarlön.
Det här följer internationella trender. De personer som i dag äger hälften av hela Jordens tillgångar är inte fler än att de får plats i en normalstor buss.
Men Sverige sticker ut, och det måste uppmärksammas. Ingenstans har nämligen skillnaderna ökat snabbare än i Sverige under de senaste tre decennierna.
Och det är klart att detta sticker väldigt mycket i ögonen på den socialdemokrati som just har skrivit under det så kallade januariavtalet tillsammans med C, L och MP.
Detta dokument inleds med uppgiften att sänka skatten med ytterligare 20 miljarder kronor som nästan undantagslöst tillfaller dem som redan har högst inkomster.
Det låter nästan som ett skämt, men januariavtalets ”reformer” innebär att mer ska ges till dem som redan har, mycket, mycket mer.
Det är denna politik som i land efter land har skapat en högerpopulistisk våg där högernationalistiska partier som Sverigedemokraterna tagit makten.
Det har knappast lett till förbättringar för arbetare, som Arbetets ledarsida flera gånger tidigare uppmärksammat har till exempel det styrande nationalkonservativa partiet Fidesz i Ungern i stället lanserat ett lagtvång för alla arbetare att jobba en extra dag i veckan om arbetsgivaren så kräver, en extra arbetsplikt där arbetarna inte har rätt till lön förrän efter tre år.
Men trots att den nationalkonservativa lösningen knappast ger några förbättringar är det uppenbart att de senaste årens ökade klyftor har givit ett slags hopplöshet som gynnar Sverigedemokraternas nationalkonservism.
Det här borde sätta press på de fyra partier som skrivit under januariavtalet. Inkomstutvecklingen är inget trolleri, skattepolitiken är inget som bara händer och sker av sig självt. De klyftor vi skapat är ett resultat av politiska beslut.
Därmed går de också att motverka med politiska beslut.
Den rödgröna regeringen med de liberala stödpartierna måste agera för att minska klassklyftorna. I annat fall riskerar de att gynna ett nationalkonservativt maktövertagande.
