”Nollvision mot dödsolyckor trots företagens intressen”
Om man menar allvar med en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet måste man våga stå upp för arbetsmiljölagstiftningen – även när den går emot ekonomiska intressen, skriver Anders Palmqvist och Bert Johansson, regionalt skyddsombud Svenska Transportarbetareförbundet avdelning 12.
I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och fortsätter årets trend pekar siffrorna mot närmare 100 döda!
Arbetsmiljöverket är den myndighet som ansvarar för att vi ska ha en säker och trygg arbetsmiljö och har en möjlighet att ställa krav på arbetsgivarna men här ser vi klara brister.
En söndag för ett par veckor sen blev en värdetransportör slagen, bunden och rånad i Ystad. Efter orimligt lång tid blev värdeväktaren befriad. Hade hen varit allvarligt skadad kunde väntetiden varit direkt avgörande för om brottet också inbegripit mord eller dråp.
Transportarbetareförbundet har drivit frågan om dubbelbemanning utifrån rånrisken och den psykosociala och fysiska belastningen, inklusive ergonomin.
När vårt huvudskyddsombud på ett av värdetransportföretagen 2017 gjorde en 6 kap 6a § anmälan till Arbetsmiljöverket gick de på vår linje och konstaterade att:
”Arbetet i sig karakteriseras enligt Arbetsmiljöverkets mening av så pass påtaglig generell utsatthet för fysiska och psykiska risker att det motiverar dubbelbemanning oavsett tidsmässiga och geografiska variationer i övriga förhållanden. Därför bör dubbelbemanning tillämpas i hela landet.”
I beslutet hänvisar verket till kommentarerna i 3 kap. 2 § AML:
”Det måste också beaktas att ensamarbete kan vara förenat med speciella påfrestningar av psykisk art. En påtaglig orsak kan vara att man är orolig för konsekvenserna av ett olycksfall eller insjuknande.”
Arbetsmiljöverket beslutkopplades till ett vite på sex miljoner kronor.
Det är minst sagt anmärkningsvärt att Arbetsmiljöverket några månader senare gör en kovändning och överklagar till förvaltningsrätten, för att få bort kravet på dubbelbemanning.
Transportarbetareförbundet har också länge drivit frågan om säkerheten för bilbärgare (och andra som utför jourarbete längs vägarna).
Om man menar allvar med en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet så måste man våga stå upp för arbetsmiljölagstiftningen – även när den går emot ekonomiska intressen
Till sist fick förbundet Arbetsmiljöverket med sig. Myndigheten ställde ett generellt krav på riskklassade vägar.
Innebörden var att det alltid ska finnas skyddsfordon, så kallade TMA-bilar, på plats för att skydda bilbärgaren. Så att denne kan utföra sitt arbete säkert och tryggt.
Men Arbetsmiljöverketändrade sin bedömning och drog tillbaka det generella kravet på TMA-fordon. I stället säger nu verket att det åligger arbetsgivaren att riskbedöma varje gång en bilbärgning skall utföras.
Nyligen presenterade generaldirektören för Arbetsmiljöverket en siffra om att 70 procent av yrkeschaufförerna kör för fort och försöker därmed lägga skulden på chaufförerna att olyckor med tunga fordon ökar. Man blundar för att det är företagen som ställer kraven på hur snabbt en transport ska vara framme. Det visar på den politiska inriktning som man numera verkar efter.
Om man menar allvar med en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet så måste man våga stå upp för arbetsmiljölagstiftningen – även när den går emot ekonomiska intressen.
Att Arbetsmiljöverketdrar tillbaka redan tagna beslut och kravställningar är nedvärderande för alla arbetstagare och skyddsombud i hela landet.
Tack för ordet!
