I helgen skapades den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna, som vill att Socialdemokraterna tydligare driver reformer som ökar rättvisan och kommer lågavlönade till del.

I sitt program skriver de att dagens system till alltför stor del gynnar högavlönade och motverkar en rättvis fördelning av det vi producerar.

Som skarpa förslag vill de se ett mer rättvist skattesystem, en utbyggd välfärd och ett i grunden reformerat pensionssystem för att undvika framtida fattigpensionärer.

De vill ha en jämlik välfärd över hela landet, stärka inflytandet för löntagare och vill att staten tar ett större ansvar för bostadspolitiken.

Det här är viktiga frågor och något som även LO och LO-facken många gånger har poängterat.

Reformisterna bildas som en ny förening inom Socialdemokraterna i Stockholm men kan ändå räkna med ett stort genomslag genom de förgrundsgestalter som står bakom.

I toppen sitter Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, Markus Kallifatides (S), på handelshögskolan i Stockholm och den avhoppade riksdagsledamoten Sara Karlsson (S).

Röster som förespråkar ett stopp för ökade orättvisor och nedmontering av arbetstagares rättigheter behövs i debatten och många av de föreslagna reformerna, åtminstone på det ekonomisk-politiska planet, ligger nära de reformer som LO-ekonomerna för någon vecka sedan lanserade i en debattartikel på SVD Debatt, även om Reformisternas förslag på det ekonomisk-politiska området inte är fullt lika genomgripande som de reformer som LO-ekonomerna då förde fram.

Ur ett fackligt perspektiv är alltså flera av de förändringar i den ekonomiska politiken som Reformisterna ivrar för behövliga och drivs redan av LO-facken.

Det fackliga perspektivet på regeringens politik har dock varit tydligt redan innan Reformisterna lanserade sitt program: Att undvika en nationalkonservativ regering där de tre partierna M, KD och SD gör upp om hur Sverige ska styras har varit avgörande för att undvika ännu större angrepp mot arbetstagares löner, arbetsmiljö och övriga rättigheter.

Att motverka den till delar arbetarfientliga uppgörelse som då i stället blev följden, alltså det program i 73 punkter som C, L, S och MP skrivit under för mandatperioden, är nu lika viktigt.

Det LO-ekonomerna i sin debattartikel poängterade för att möta 73-punktsprogrammets försämringar var att de generella statsbidragen till kommuner och landsting behöver höjas kraftigt, att trygghetsförsäkringarna, särskilt arbetslöshetsförsäkringen, behöver förbättras och helrenoveras, och att väsentligt höjd kapitalbeskattning bör införas.

Till det föreslår LO-ekonomerna också att arvsskatten bör återinföras och att också skatten på kapitalvinster bör höjas.

Kort sagt en väsentligt förbättrad fördelningsprofil på skatteförändringarna och en kraftigt utbyggd välfärd ska mota försämringarna i 73-punktsprogrammet, enligt LO-ekonomerna.

Att vissa av punkterna nu också lyfts inom Socialdemokraterna är naturligtvis välkommet.

Hur den nya föreningen kommer att tas emot är dock oklart, även om både inrikesminister Mikael Damberg och partisekreteraren Lena Rådström Baastad välkomnar den.

Snart stundar en partikongress inom S där debatten säkert kommer att vara livlig, även om det denna gång rör sig om en mellanvalskongress där få nya beslut tas.

Men frågor om större rättvisa i den ekonomiska politiken och ett stopp för nedmonteringen av arbetstagares rättigheter måste få en större plats i politiken.