”En missad chans att stärka studie- och yrkesvägledningen”

Den hotande bristen på studie- och yrkesvägledare och den alltför ojämlika tillgången till vägledning mellan kommuner och skolor medför negativa konsekvenser för den enskilde, men också för jobb och tillväxt i hela landet.

Bristen på utvecklings- och karriärmöjligheter utgör ett reellt hot mot tillgången på kvalificerade studie- och yrkesvägledare.

Därför var det så angeläget att den statliga utredningen om utvecklad studie- och yrkesvägledning i sitt slutbetänkande skulle lämna riktigt skarpa förslag för att förbättra situationen och få bukt med de brister som finns.

Lärarnas Riksförbund lade också under förra året fram våra tankar och förslag till utredningen på flera möten och med en särskild formell skrivelse.

Till min förvåning och besvikelse var dock slutbetänkandets förslag, som nyligen presenterades, på intet sätt kraftfulla. Utredningen föreslår i stället ”ett paket” av fem huvudsakliga åtgärder.

Även om en del av förslagen har potential så är det sammantaget tyvärr för lite och för försiktigt.

Ett förslag som utredningen gör ett stort nummer av är att nya begrepp ska införas, såsom karriärvägledning och karriärvägledare.

Det kommer i sig knappast bidra till att höja kvaliteten på studie- och yrkesvägledningen eller göra det mer attraktivt att utbilda sig till och arbeta som studie- och yrkesvägledare.

Tyvärr kommer jag dock inte ifrån känslan att denna utredning missat en helt unik chans att stärka studie- och yrkesvägledningen när det som mest behövdes

Betänkandet känns mest som ett symboliskt slag i luften.

Lärarnas Riksförbund förslag om ett nationellt system för fortbildnings- och karriärmöjligheter har starkt stöd bland förbundets medlemmar.

Vårt förslag om ett nationellt system omnämns visserligen pliktskyldigt i betänkandet, men inget skarpt förslag läggs, trots att det skulle kunnat göra skillnad när det gäller yrkets attraktivitet.

Det kanske största misstaget utredningen gör är att inte våga föreslå att det ska införas ett krav på studie- och yrkesvägledarexamen för att få tillsvidareanställas som vägledare i skolan.

Krav på examen får enligt utredningen ”vänta” till någon gång i en avlägsen framtid.

Det är ytterst beklagligt att man nu missar chansen till något som kunnat göra verklig skillnad när det gäller yrkets status och kvaliteten på vägledningen och med ett massivt stöd i studie- och yrkesvägledarkåren.

Om utredningens syfte är att stärka yrkets status och motverka bristen på vägledare, så hjälper förslagen föga så länge vem som helst kan anställas som vägledare och satsningar på bättre arbetsmiljö och hållbara tjänster uteblir.

Jag tror att besvikelsen i dag är stor bland många studie- och yrkesvägledare.

Till min förvåning och besvikelse var dock slutbetänkandets förslag, som nyligen presenterades, på intet sätt kraftfulla. Utredningen föreslår i stället ”ett paket” av fem huvudsakliga åtgärder.

Utredningen lägger också förslag om att föra in ”karriärperspektiv” i alla ämnen i grundskolan och i lärarutbildningen.

Det känns överflödigt med tanke på det viktiga förslaget att införa ett nytt obligatoriskt inslag i grundskolan som benämns Framtidsval.

Det skulle innebära 80 timmar generell vägledning på schemat som handlar om val och framtidsplanering, arbetsliv och samhälle samt utbildningsvägar och yrkesområden.

Jämfört med flera av de andra mer uddlösa förslagen kan detta ses som något riktigt bra och som verkligen kan göra skillnad.

Nu gäller det bara att det också blir verklighet.

Det ska avslutningsvis sägas att det finns några positiva inslag i utredningen, till exempel satsningar på kompletterande utbildningar, som kan ha potential.

Tyvärr kommer jag dock inte ifrån känslan att denna utredning missat en helt unik chans att stärka studie- och yrkesvägledningen när det som mest behövdes.

Nu behöver i stället Anna Ekström och den nya regeringen ta ansvaret. För vi har väntat länge nog.