Tidigare i veckan rapporterade både SVT nyheter och Aftonbladet att Centerpartiet upprörts av att Kristdemokraterna i Arboga lagt ut två satirteckningar på Facebook.

De visar nuvarande regering samt Jonas Sjöstedt, Jan Björklund och Annie Lööf.

I den ena ser vi Lööf och Björklund sitta i baksätet på en bil som körs av Isabella Lövin och Stefan Löfven.

Den andra, lite vågade, föreställer Lööf och Björklund nakna i ett klädpokerparti med regeringen.

Det vi i branschen kallar rätt lam satir helt enkelt. Centerpartiets andra vice ordförande, Fredrick Federley, säger att ”det är synd när seriösa partier kampanjar så här”.

I likhet med Centerpartiet blir jag upprörd.

Rent ut sagt förbannad. Inte över satiren, utan över att detta ens är en nyhet.

Varför gör ni såhär?

Foto: Kristdemokraterna Arbogas Facebook

Varför tvingas jag försvara Kristdemokrater i någon fråga alls? Lam satir och trista skämt är inget övertramp. Det är en uråldrig tradition i politiken. Så även den spelade indignationen.

Minns någon valrörelsen 2006 när SSU ritade en varg med Reinfeldtmask med den förklarande undertexten ”Varg i fårakläder”, utifall att nån stackars idiot inte hängde med i metaforerna?

SSU anklagades för att ha brutaliserat debatten i valrörelsen. Brutaliserad med universums tamaste humor i så fall.

Eller när Moderaternas mjölkdrickande spelevink Hanif Bali sa att staden Malmö borde vinna klantarslepriset Darwin awards.

Några sossar tyckte att den rimliga kontringen på detta var att låtsas att Bali ansåg att S-styrda Malmö förtjänade att gå under.

Detta för att Darwin låg bakom evolutionsteorin där den starke vinner och den svage möter undergången. En klar åtta på den spelade indignationens richterskala.

Den här antiintellektuella dansen bör synas för vad den är om den alls bör påtalas.

En gammal tumregel inom kulturkritik är ”finns det inget gott att säga, säg då inget alls”.

Här har vi medier ett tydligt ansvar att inte uppmuntra vare sig menlös bildkonst eller uselt skådespeleri.