Hopp tänt sedan tvångsarbetare blev ledare
Tre personer som tidigare satt fast i tvångsarbete har i veckan valts in till flera kommunfullmäktige i Indien.
Indiska fiskare bär en korg med sin fångst som de ska sälja i staden Mumbai. Många indier har dock erfarenhet av att ha jobbat under slavliknande förhållande.
Det kan förändra spelreglerna för de miljontals indier som tvångsarbetar för att betala av sina lån, säger experter.
En av pionjärerna är Kudumula Devamma, 40 år, i sydstaten Telangana. Under två årtionden tvingades hon fiska för att återbetala lån som hennes make och svärfar hade tagit.
Fler än 100 tvångsarbetare, varav vissa jobbat så i tre generationer, tvingades sälja sin fångst till den förtryckarfamilj som ägde båtarna. Arbetarna vågade inte fly, men till slut räddades de 2016.
– Det viktigaste för mig är att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i mitt samhälle och hjälpa dem att förbli fria, säger Devamma.
Det finns miljontals tvångsarbetare i Indien, som jobbar på fält, vid tegelugnar, riskvarnar, bordeller och i hushåll för att betala av lån. De flesta är analfabeter och vet inte vet hur lång tid det tar att betala av sin skuld.
Indien satte 2016 upp målet att rädda fler än 18 miljoner tvångsarbetare till 2030.
Ytterligare två personer som undkommit skuldtvånget, den vanligaste formen av slaveri i Indien trots att den förbjöds 1976, valdes också till olika fullmäktige i regionen.
Men friheten räcker sällan. Forna tvångsarbetare har en ”fångmentalitet” och fruktar hämnd från de som de tidigare tvingats arbeta för.
– Vad de här männen och kvinnorna har lyckats med är verkligen anmärkningsvärt och kommer att ändra spelreglerna här, säger C H Vasudeva Rao, projektledare vid hjälporganisationen Stiftelsen för hållbar utveckling, som jobbar med att rädda tvångsarbetare.
— Deras resa från fångenskap till ledarskap är inspirerande. Dagens seger innebär en stor möjlighet för andra i området att rehabilitera sig, säger han.
Förkämpar hoppas att veckans valsegrar kommer att öka medvetandet om slaveriet i vår tid, och leda till att andra räddade arbetare får tillgång till lokala myndigheters samhällsprogram som berättigar till kompensation, bostäder och jobb.
Renu Devi räddades från påtvingat jordbruksarbete 2014.
Tre år senare vann hon mot sin forne ”ägares” kandidat i ett val till kommunfullmäktige i delstaten Bihar i öster. Det första hon gjorde var att låta bygga en väg som knöt samman sin by med den övriga regionen.
– Det kräver flera månaders ”frihetsövningar” för räddade arbetare att få självförtroende nog ens våga prata inför andra, säger Zahid Hussain, programsamordnare vid Justice Ventures International, en lokal organisation som arbetar mot människohandel.
– När jag först träffade Renu Devi var hon rädd och sade ingenting. I dag är hon så modig.
