TANKESMEDJA. Under ett symposium arrangerat av norska tankesmedjan Radikal Portal diskuterades vänsterns antirasistiska strategier.

Norge har en speciell relation till högerextremismen, eller ”ytre høyre” som de säger.

Dels minnet av naziockupationen, deportationerna och samarbetsregeringen under Quisling.

Dels minnet av Utøyamassakern. Därför är de riktiga nazisterna få till antalet. Integrationen av nyanlända har fungerat överlag väl och acceptansen för invandrare stiger för varje opinionsmätning.

Ändå finns det ett omedelbart problem. Högerpolitikerna har lärt sig använda invandringen för politiska syften, för att framställa sig själva som räddningen undan samma kamp mellan civilisationerna som var grundvalen i Breiviks manifest.

Politiker och kampanjer antyder hotet om ett muslimskt maktövertagande, och det fungerar.

Liknelsen med hundvisselpipan återkom ofta: Detta att det finns toner som bara hundar hör, precis som det finns åsikter och berättelser som bara når fram till de införstådda.

Filosofen Lene Auestad närgranskade några nyliga propagandayttranden och kom fram till att de bärs av primitiva känslor och omedvetna fantasier. Det gör dem oåtkomliga för förnuftet, hur orimliga de än må vara.

Hon inskärpte en tanke väl värd att ta fasta på: Att vi sprider dessa stämningar när vi vidarebefordrar dem i sociala medier, hur mycket vi än tar avstånd ifrån dem.

Ett annat föredrag räknade fram att vänsterpressen är alldeles för snäll i sin rapportering om extremhögern och borde ställa personerna mot väggen oftare. (Frågan ”vad menar du med det?” är tydligen lika sällsynt i Norge som i Sverige.)

Mest applåder revs ned av ordföranden för LO i Oslo, Roy Pedersen, som övertygande och med udden riktad mot marknadsliberalismen förklarade att likabehandling ifråga om löner och arbetsrätt är den allra effektivaste antirasistiska åtgärden.

”Fackföreningarna ska vara till för alla, inte bara för de rotnorska!”