SSU:s obehagliga närhet
Arbetets kulturredaktör snubblar över SSU:s märkliga filmer på Youtube.
Slynglarna i SSU har ställt till det igen.
Jag är en gammal man. Har inte tid med deras nymodigheter.
Men när jag, på deras Youtubesida, hittar två filmer på temat ”Det skönaste valmanifestet” måste jag reagera.
I filmerna viskar Mikaela och Petrus, två individer jag ej känner till, hela valmanifestet för den som vill höra på. I Petrus fall har detta hänt 330 gånger och i Mikaelas hela 3 389 gånger.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
Det finns en djupt obehaglig närhet i båda videoklippen. Petrus börjar med att bjuda på ljudet av hur han tar en klunk vatten innan han viskar ”samhällsbygge före skattesänkningar”.
Precis när kombinationen av det tråkiga innehållet och den munljudiga rösten fått mig att zona ur lyfter han ett minneskort och smeker det över ett objektivskydd.
Lite senare smeks i sin tur skyddet mot en plastblomma.
Objektivskyddet verkar spela någon sorts huvudroll även i Mikaelas film som inleds med att gnugga en tändare mot det. Hon prasslar sedan med ett papper.
Så här håller det på i dryga halvtimmen. Oförklarat.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
Vad är det här för sjuk subkultur? Det får vi inte veta. Inga motiveringar finns.
I stället uppmuntras vi att själva läsa valmanifestet. Men vem vill läsa när man kan få det viskat i sitt öra?
Det kallas Autonomous Sensory Meridian Response (ASMR) och ska kännetecknas av en distinkt angenämt kittlande känsla, en sorts hjärnans orgasm, av ljudet när någon viskar, prasslar eller skrapar.
Men det här påminner mer om upplevelsen av en nyhemkommen kärlekskrank och påtagligt after work-berusad småbarnspappa som med risk för att väcka ungarna viskar ”alla som kan jobba, ska jobba” i sin älskades öra.
Bäst, och då menar jag obehagligast, är klippen när jag råkade sätta på båda samtidigt.
Det hela påminner om studentutställningar från min tid vid Linköpings Universitets kulturproducentutbildning.
Där efterapade vi studenter riktig konst med lite vad som fanns till hands.
Men något träffar ändå rätt. När Petrus och Mikaelas röster ekat i mina hörlurar en stund känner jag djup harmoni med socialdemokratins mer sövande aspekter. Tycker mycket om att sova. Har gjort det till en livsstil.
Är sossarnas strategi inför en extravalrörelse inte att vakna med Stefan Löfven utan operation ”det sovande folket” så är jag game.
Det här är kanske inte stor konst, men det är rätt bra havsbrus, tänker jag. Gubbslumrar till.
Precis då drar Mikaela naglarna över en bit frigolit.
